Anders Gustafsson: Men vänta nu, skulle det inte bli precis tvärt om?
Under flera år var en socialdemokratisk paradgren att varna för att en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna skulle vara ett hot mot den svenska demokratin.
Med ödesmättad retorik pratade de om att det nu handlade om att ”stå på rätt sida av historien”. Det var en retorik som applåderas av många – inte minst av landets kulturetablissemang.
”En stackars socialist måste förstås rösta för demokratins överlevnad, det vill säga mot de blåbruna”, skrev Jan Guillou i en krönika i Aftonbladet dagarna före riksdagsvalet (den 28 augusti).
Om Dagens Nyheters kultursidas insats i valrörelsen skrev Svenska Dagbladets kulturchef följande: ”Kulturchefen Björn Wiman, biträdande kulturchefen Åsa Beckman, litteraturredaktören Malin Ullgren och scenredaktören Johan Hilton har alla skrivit texter med samma budskap: Valrörelsen är förfärlig, demokratin riskerar att gå under, och det beror på SD och de borgerliga partier som vill samarbeta med dem. Flera andra skribenter har gett uttryck för liknande uppfattningar” (SvD den 7 september 2022).
Retoriken från Socialdemokraterna och Kulturjournalistpartiet hade en stor tillgång. Eftersom en borgerlig regering med stöd av SD var något nytt fanns det ju ett fönster vidöppet för spekulation om vad en sådan regering skulle innebära. Men som i så många andra fall hade myntet också en baksida. Tänk om farhågan blir verklighet?
Ja, och så blev det ju.
Sedan den 17 oktober 2022 heter statsministern Ulf Kristersson med SD som stödparti. Facit finns nu alltså, eller åtminstone facit från de 100 första dagarna. Har nedmonteringen av demokratin påbörjats?
I torsdags rapporterade Sveriges Radios ekoredaktion att den parlamentariska grundlagskommittén kommer att föreslå att det ska bli svårare att ändra de svenska grundlagarna.
I dag krävs två omröstningar med ett mellanliggande val för att en grundlagsändring ska gå igenom. Rent hypotetiskt är alltså steget mellan demokrati och diktatur inte längre än ett riksdagsbeslut i maj, val i september och ett nytt beslut i oktober.
Det tycker inte grundlagskommittén räcker, enligt Ekot.
Grundlagskommittén vill nämligen att det i den andra omröstningen ska krävas tre femtedelar av de folkvalda i den andra omröstningen för att grundlagarna ska kunna ändras.
En sådan förändring skulle vara första gången sedan regeringsformens tillkomst som formerna för grundlagsändringar ses över – och då i syfte att skapa ett robust skydd för den svenska demokratins grundstrukturer.
Nu måste väl Kulturjournalistpartiet och Socialdemokraterna vara väldigt överraskande?
Nja, kanske inte.
Nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer (M) har under flera år nämligen torgfört precis dessa tankar. Nättidningen Altinget rapporterade redan den 21 juni 2018 att Strömmer ansåg att det finns ”två tänkbara sätt att arbeta in mer tröghet i systemet. Ett är att det ska krävas kvalificerad majoritet för att ändra grundlagarna.”
Så grattis till den svenska demokratin som nu ser ut att få ett starkare konstitutionellt skydd. När hyllas väl regeringen av Björn Wiman på DN och Jan Guillou i Aftonbladet?
Vi väntar med spänning.
