Man kan göra som Jonas Sjöstedt också
Att avslöja politikers fifflande med skattepengar är ett återkommande tema inom pressen. Vid det här laget finns det nog knappast någon som blir förvånad över något längre.
Som när en riksdagsledamot, Erik Bengtzboe (M), avslöjades med att ha ha ansökt om och fått ersättningar på över 158 000 kronor genom att ha varit folkbokförd hos sin mamma – trots att han inte bott där.
Eller när det avslöjades att skatteutskottets tidigare ordförande (!) Jörgen Hellman (S) fått hundratusentals kronor i ersättning då han hävdat att han bor mer än fem mil bort från riksdagen. Men när Uppdrag Granskning gav sig ut på jakt efter hans ”bostad” fann de ett hus på landet utan fungerande avlopp.
I båda fallen resulterade avslöjandena att nämnda politiker lämnade sina uppdrag.
I andra fall agerar politikerna inom regelverket – men på ett sätt som ändå får många vanliga människor att höja på ögonbrynen.
”Han ville väl bara helt enkelt vara ett föredöme för andra.”Anders Gustafsson
Som när SVT i höstas avslöjade att Per Bolund (MP) plockat ut 700 000 kronor i ministerfallskärm – trots fullt riksdagsarvode. På så sätt kunde han ”toppa upp” sin riksdagslön på ”bara” 71 500 kronor till statsrådsnivå.
Socialdemokraten Urban Ahlin har också använt sig av riksdagens omställningsstöd på ett liknande sätt och ”toppat upp ” sin ambassadörslön – efter uppdraget som talman blev Ahlin ambassadör i Kanada – med omställningsstöd.
Visst, helt enligt regelverket. Men att det är ”by the book” är ju inte samma sak som att det är så här omställningsstödet var tänkt att fungera. Och att någon annan, av annan politisk färg, har gjort likadant – fröken han puttades också! – rättfärdigar ju inte agerandet.
Men så finns det andra exempel också.
DN:s Hanne Kjöller har i flera artiklar granskat hur omställningsstöden använts och hennes senaste granskning handlade om ”den minoritet” av riksdagsledamöter som inte har sökt bidrag efter avslutat värv i folkets tjänst.
När Jonas Sjöstedt 2020 lämnade riksdagen meddelade han att han skulle starta egen firma med skrivande som huvudsysselsättning. Efter tre veckors omställningsstöd sa han, enligt Kjöller, tack och hej till mer bidrag från skattebetalarna. För Kjöller berättar Sjöstedt att han som egenföretagare tjänar mindre, men också arbetar mindre (DN den 1 december).
Om fler toppolitiker agerade som Jonas Sjöstedt skulle förtroendet för politiken öka och demokratin stärkas.
Det står inte i något regelverk att man behöver göra som Jonas Sjöstedt. Han ville väl bara helt enkelt vara ett föredöme för andra. En inte helt dum sak. Äras den som äras bör.
