Lyssna på Miljöpartiet om döden

”Jag svalde ett glas smoothie med det gängse preparatet, och somnade sedan lugnt och stilla in” skrev föreläsaren och buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad på sociala medier tidigare i januari i år.

Natthiko Lindeblad hade under flera år lidit av sjukdomen ALS, vilket är samma sjukdom som hockeylegenden Börje Salming nyligen gick bort av. Men Natthiko Lindeblad valde att själv avsluta sitt liv genom assisterat självmord via en klinik i Schweiz.

ALS innebär att de nerver som styr muskler degenererar och leder till en successiv förlamning. Till slut förlorar man andningsförmågan. Hade det inte varit rimligt att själv få avgöra om man vill avsluta sitt liv innan ALS:en gör så att man inte längre kan andas?

Allt fler människor lever dessutom allt längre i takt med att sjukvården utvecklas. Frågan är bara om vi vill leva tills vi är 100 om det innebär att vi tillbringar vår sista tid i en sjukhussäng utan hopp om bättring, och utan att kunna äta, tala eller röra oss fritt?

Man bör fråga sig om upprätthållandet av liv, även om det livet är plågsamt och ovärdigt, ska trumfa i alla lägen? Är det inte snarast inhumant att tvinga en människa kvar i livet till varje pris?

Självfallet finns det många svåra etiska överväganden när det kommer till dödshjälp. Exempelvis huruvida man kan lita på att patienten inte skulle ändra sig och vem som ska utföra själva dödshjälpen.

I Sverige är det olagligt att hjälpa någon att dö. Assisterat självmord, där en läkare skriver ut ett preparat som patienten kan ta själv för att avsluta sitt liv, kan leda till att läkaren blir av med sin legitimationen. Även eutanasi, eller aktiv dödshjälp, där en läkare utför själva handlingen för att en patient ska dö – exempelvis genom att ge patienten en spruta – är olagligt.

Men nu har Janine Alm Ericson, Nicklas Attefjord och Annika Hirvonen – samtliga från Miljöpartiet – lagt en motion (2022/23:1259) om att undersöka förutsättningarna för aktiv dödshjälp i Sverige. Det är välkommet. Miljöpartiet har länge varit det enda parti som velat utreda frågan.

Dödshjälp är redan möjligt i flera andra europeiska länder, bland annat i Nederländerna, Belgien, Schweiz, Luxemburg och i ett flertal amerikanska delstater. Den modell som vanligtvis diskuteras i Sverige är den så kallade “Oregon-modellen”. Två läkare måste göra varsin separat bedömning. Patientens sjukdom måste bedömas leda till döden inom sex månader. Är patienten deprimerad, kommer han eller hon inte erbjudas dödshjälp.

I praktiken innebär den här formen av assisterat självmord att döden oundvikligen kommer att komma, men patienten själv får välja hur han eller hon vill dö.

Man kan också tänka sig att bara möjligheten till dödshjälp skapar en lättnad för många. Det finns en utväg, om det blir för jobbigt – även om man kanske inte väljer den möjligheten.

Dödshjälp är ingen enkel fråga. Men det minsta vi kan göra är att utreda förutsättningarna för det i Sverige.