Anders Gustafsson: Lite mordhot får väl jägarna tåla, eller?
Vad som blir – och i allra högsta grad vad som inte blir en nyhet – är mycket intressant.
En nyhet det på senare tid har skrivits spaltmeter om är den nu pågående licensjakten på lodjur.
Bakgrunden är att antalet lodjur har växt, särskilt i södra Sverige. Populationen ligger med marginal över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus som är minst 870 individer.
Men liksom all jakt på större rovdjur väcker licensjakten på lodjur starka känslor. Det fick Svenska Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné erfara efter att ha medverkat i en debatt i SVT Aktuellt häromveckan (den 1 mars).
”Jag hann knappt ut ur studion innan telefonen började ringa. Efter några samtal stängde jag av ljudet. När jag vaknade i morse hade jag 170 missade samtal, eller ett samtal var femte minut hela natten”, berättade Daniel Ligné till Svensk Jakt dagen efter (den 2 mars).
Utöver en enorm mängd nattliga samtal har Ligné även fått ta emot en stor mängd hot och hat via mejl, sms och Facebookmeddelanden, liksom kommentarer under olika Facebookinlägg.
”Av de uteblivna reaktionerna att döma tycks svensk offentlighet tycka att jägare – och deras familjer – får minsann tåla lite dödshot”Anders Gustafsson
En kvinna ansåg exempelvis att Ligné skulle jagas upp i ett träd och skjutas. Dödshot har även framförts mot hans barn. Inte nog med det. En morgon stod fyra muggar med låtsasblod utanför hans ytterdörr (Katrineholms-Kuriren den 7 mars).
Som en följd av händelserna har nu Svenska Jägareförbundet inlett ett samarbete med ett säkerhetsföretag för att skydda organisationens anställda och deras familjer.
Då ska man samtidigt dra sig till minnes att licensjakten på lodjur – hur kontroversiell den än må vara i vissa kretsar – faktiskt ytterst vilar på demokratisk grund, har stöd i svensk lag och sker i samarbete med svenska myndigheter.
Vad blev då den offentliga reaktionen i Mediasverige på att en representant för en av landets största folkrörelser – Svenska jägareförbundet har cirka 150 000 medlemmar – har trakasserats och dödshotats efter ett TV-framträdande där han försvarade en demokratiskt förankrad jakt? Skrevs det några arga krönikor i Aftonbladet och DN Kultur om att detta avskyvärda beteende utgör ett hot mot demokratin och yttrandefriheten?
Nej inte alls. För reaktionen i offentligheten har uteblivit fullständigt om man bortser från några artiklar i jägarpressen. Däremot var riksmedierna under ungefär samma tidsrymd fullt upptagna med att diskutera det förfärliga att Alice Teodorescu Måwe skulle skriva en artikel per månad i DN.
Det är fullt legitimt att ha olika åsikter i rovdjursdebatten – liksom i alla andra debatter. Men när hot om våld och trakasserier i en fråga har normaliserats så till den milda grad att offentligheten knappt tar notis om det som nu har drabbat Daniel Ligné är det fara å färde.
Av de uteblivna reaktionerna att döma tycks svensk offentlighet tycka att jägare – och deras familjer – får minsann tåla lite dödshot och några muggar med låtsasblod utanför sin ytterdörr.
