Låt dem inte kapa din pension
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) hade inte tomteluva på sig när han presenterade förslaget till omgörning av premiepensionssystemet, som nu skickas till lagrådet på remiss. Men det lät som om han delade ut julklappar: ”Nu tar staten tillbaka kontrollen” förklarade Ardalan Shekarabi på presskonferensen. Och i regeringens pressmeddelande hette det: ”Nu återtar vi den demokratiska kontrollen över pensionerna och den svenska välfärden.”
Det är en smula lustigt att ord om att ta tillbaka kontrollen, som bland annat förknippas med Brexit-kampanjen i Storbritannien, används av svenska socialdemokrater. Men det är också oroande på riktigt när allt fler vänsterpolitiker talar om demokratisk kontroll. Några julklappar från politikerna handlar det inte om, även om de vill få det att låta så. Att ta demokratisk kontroll är en socialistisk omskrivning för att flytta beslut och ansvar från individer för att ge till politiker och stat.
Ardalan Shekarabi hade helst gått längre med att begränsa premiepensionen, men detta är vad pensionsgruppen med de borgerliga partierna har kommit överens om. Förslaget bygger i huvudsak på utredningen ”Ett bättre pensionssystem” från 2019 .
”Det är en märklig myt att just ett stort antal fonder skulle försvåra valfrihet, så är det inte.”Petter Birgersson
Det är märkligt att de borgerliga partierna inte stått upp för premiepensionen på ett bättre sätt. Utgångspunkten att den skulle vara problematisk är märklig. Det finns nämligen ingenting som tyder på att premiepension gett dålig utveckling till spararna. Tvärtom, trots ett par stora internationella ekonomiska kriser sedan systemet infördes har avkastningen varit mycket god och vida överstigit den från inkomstpensionssystemet. Premiepensionen har gjort svenska (blivande) pensionärer rikare än om systemet inte hade funnits, något som sällan hörs i debatten.
Det dröjde alldeles till slutet av presskonferensen innan Ardalan Shekarabi i en bisats nämnde att premiepensionssystemet levererat på den punkten. Man kan tycka att möjlighet till högre pensioner är det väsentligaste. Det stora felet när dagens pensionssystem skapades var snarare att premiepensionen inte blev betydligt mer omfattande. Ett individbaserat valsystem står inte alls i motsats till att fuskande fondbolag ska möta rättvisan och avkrävas skadestånd. Däremot borde det ha öppnat för direktsparande i aktier – varför pensionsspararna ska tvingas in i omvägen via fonder är högst oklart.
Det är en märklig myt att just ett stort antal fonder skulle försvåra valfrihet, så är det inte. Ett stort antal fonder gör det förstås inte lättare att hitta den fond som kommer att gå bäst eller sämst, men det är en helt annan sak. Många blåbär i skogen gör det svårare att finna det klarast lysande blåbäret, inte svårare att hitta bra blåbär.
Nu ska en ny myndighet inrättas som ska välja ut ett antal fonder efter vissa kriterier. Ett är det diffusa ”hållbarhet”. Det är givet att den kommer att bli utsatt för politisk påverkan, vad gäller vad som ska anses hållbart. Det är sjunde AP-fondens avståndstagande från propellrar som potentiellt kan användas till amerikanska ubåtar, ett exempel på (Dagens industri, 13/12). Potentialen för att begränsa urvalet av fonder via kriteriet hållbar är oroande hög.
Pensionsmyndigheten borde räcka för att hantera de statligt administrerade pensionerna. Att skapa ännu en myndighet är ett misslyckande. Mer ”demokratisk kontroll” än så över sitt intjänade kapital behöver inte svenska medborgare.
.
