Emma Jaenson: Låt aborträtten vara ifred
Den oerhört infekterade frågan om rätten till abort är på agendan – igen. I dag vill flera av våra riksdagspartier införa grundlagsskyddad aborträtt i EU. Alla länder ska inte ha samma gräns för rätten till abort, men rätten till abort ska vara skyddad. Och medan förra riksdagsvalet pågick kallade partiledaren Ebba Busch (KD) till presskonferens för att deklarera ett “abortkontrakt” som alla riksdagspartier skulle skriva under för att visa att aborträtten inte var hotad.
Men nu tycks frågan om aborträtten i stället dra iväg åt andra hållet. I DN (den 29 maj) skriver en rad civilsamhällesorganisationer och partiföreträdare från höger till vänster under en debattartikel som kräver en “översyn av systemet” kring abort. De vill ha en aborträtt som ligger “rätt i tiden” och menar att den lagstiftning som vi har i dag och är 50 år gammal behöver uppdateras.
I dag har kvinnor rätt att göra abort fram till vecka 18. Efter det och fram till vecka 22 krävs ett godkännande från Socialstyrelsens rättsliga råd. De personer som sitter i rättsliga rådet är läkare, kuratorer, psykologer, och företrädare för de politiska partierna. Där finns alltså både experter och allmänheten representerade. Efter vecka 18 krävs också synnerliga skäl för att en abort ska godkännas. Då bedöms möjligheten till abort generellt sett efter två kategorier: för det första om fostret har grava fosterskador. Då godkänns i princip alltid abort. Eller så handlar det om sociala skäl - mammans livssituation, exempelvis att hon är missbrukare, hemlös eller funktionsnedsatt. Den kategorin är givetvis mycket svårare att bedöma, eftersom fostret ofta är livsdugligt och relativt långt gånget.
Men det är alltså detta debattörerna menar att de vill ändra på. De vill se en “översyn” av det rättsliga rådet som de menar är en “rättsosäker institution”.
Men vad betyder det?
Debatten om abort är inte så svart-vit som det ofta framstår. Även om rätten till abort är oerhört viktig, är det också viktigt att upprätthålla en gräns för när det är rimligt att inte längre kunna abortera ett foster. Den gräns som Sverige har satt när det kommer till rätten till abort baseras på när ett foster anses livsdugligt, vid vecka 21+6 dagar. Det är fullt rimligt.
”Resultatet är att man vill utöka rätten till abort av sociala skäl.”
Det har tidigare pågått diskussioner om enskilda läkare, snarare än det rättsliga rådet, ska tillåtas bestämma om en kvinna ska tillåtas genomgå en abort efter vecka 18. Det hade riskerat att leda till godtycklighet. Även om det skulle finnas nationella riktlinjer, skulle det i slutändan ändå alltid bli upp till den enskilda läkaren vilket skulle göra det rättsosäkert. Och det är inte rätt mot någon, vare sig läkaren eller kvinnan.
Andra har velat höja abortgränsen, ofta med hänvisning till kvinnans rätt att bestämma över sin kropp.
Så vad är det egentligen debattörerna vill komma fram till? Ja, tittar man närmare förstår man att det handlar om kvinnors självbestämmande. De vill se en “modernare” process som “sätter den abortsökande kvinnans rätt till självbestämmande i fokus”. Resultatet är att man vill utöka rätten till abort av sociala skäl.
Men vår abortlagstiftning är väl genomtänkt och baseras på vetenskap såväl som moraliska dilemman. Den tar hänsyn till både mamman och fostret.
Det finns absolut ingen anledning att ändra på den.
