Sylvia Asklöf Fortell: KU-anmälningar har blivit politikersport
Centerpartiet meddelade under torsdagens morgon att man låtit KU-anmäla justitieminister Gunnar Strömmer (M) för hanteringen kring ärendet med visitationszoner. Centern genom Ulrika Liljeberg anser, att lagförslaget hastats fram utan ordentligt underlag. Miljöpartiet har tidigare gjort samma sak.
Liberalernas klimatminister Romina Pourmokhtari (L) anmäldes tio gånger (!) under 2023. Anmälningarna gäller allt från att hon uttryckt en åsikt om Socialdemokraternas energipolitik, till att Hélene Björklund (S), Socialdemokratisk riksdagsledamot från Blekinge, ifrågasatt regeringens val att flytta Strålskyddsmyndighetens generaldirektör till annan tjänst.
En anmälan till KU, alltså Konstitutionsutskottet, brukade förr i tiden handla om grova missgrepp. Ett exempel är den ökända Ebbe Carlsson-affären på 80-talet, då bokförläggaren Ebbe Carlsson i efterdyningarna av mordet på Olof Palme fick tillgång till hemlig information och avlyssningsutrustning, med stöd från Sveriges dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon (S). Lite annan dignitet på det, om jag får säga mitt.
I dag har KU förvandlats till en allmän inbox för missnöje med att regeringen bedriver sin regeringspolitik och att oppositionen är opposition. Tendensen har varit tydlig åtminstone det senaste årtiondet och är ett oskick som spritt sig över hela partispektrumet.
Vad värre är, när någon KU-anmäler en minister för att ha uttryckt en åsikt eller dylikt, uttrycker det även en minskad respekt för Konstitutionsutskottet som funktion. Det är inte rimligt att KU:s roll förminskas till att bli åsiktsdomare, eller att oppositionen (vilken den än är) använder KU som någon slags prickskytte mot sittande regering.
Vi får se vad som händer med anmälan mot Gunnar Strömmer (M). Kanske får den ett synligt efterspel. De flesta anmälningar nuförtiden försvinner däremot i tysthet. Även det tyder på att olycklig inflation har drabbat denna viktiga institution.
