Kriminella ska inte kunna leva lyxliv på vår bekostnad
Vad driver de kriminella gängen? Att tjäna pengar, givetvis. I bilder från sociala medier kan man se gängkriminella skylta med tjocka sedelbuntar, guldkedjor och fina märkeskläder. Kriminella gäng omsätter i runda slängar omkring 100 -150 miljarder kronor om året. Att vara gängkriminell är nämligen (emellanåt) en mycket lukrativ bransch. Det är på grund av pengar som narkotika säljs och konkurrenter mördas. Det är på grund av pengar som vi förra året hade nio gånger fler skjutningar än Norge, Danmark och Finland tillsammans.
Och gängkriminaliteten är systemhotande.
På senare tid har brottsliga nätverk riktat in sig på HVB-hem och vårdcentraler. Förra året lyckades de kuppa sig in i kommunpolitiken i Botkyrka. I en rapport av Stockholms Handelskammare framkommer att en tredjedel av de som ingår i gäng sitter i styrelser eller äger bolag. I veckan rapporterades också att tingsrätten i Södertälje har kopplingar till gängkriminella. Kriminella har lyckats infiltrera varenda vrå av samhällskroppen.
En del i att slå sönder de kriminella gängen är att slå sönder den kriminella ekonomin.
Nyligen presenterade Tidö-partierna en ny lagstiftning, den så kallade förverkandelagstiftningen, som sannolikt kommer att träda i kraft i juni i år. Det beskrivs av justitieminister Gunnar Strömmer som en av de största brottsrättsliga reformerna sedan 60-talet.
Den nya lagen innebär att man ska kunna ta egendom av en person när egendomen inte står i proportion till personens legala inkomster. Det ska vara “klart mer sannolikt” att egendomen härrör från kriminell verksamhet. ”Det krävs alltså inte att personen är misstänkt eller dömd för ett visst brott för att förverkandet ska kunna ske”, påpekade Strömmer.
Säkerställer man att de här människorna inte kan gå runt och skylta med lyxprylar kommer också glamouren kring gängkriminalitet att falna, vilket förhoppningsvis minskar nyrekryteringen. Det är sannolikt en effektiv metod, men bara en av en mängd åtgärder för att stävja gängkriminaliteten.
Givetvis finns det legitima invändningar mot förslaget. I grunden är det inte vidare rättssäkert att staten ska kunna ta egendom av en person utan att denne är misstänkt för brott. Många av de lagar och förslag till lagstiftning som nu presenteras hade varit svåra att lägga fram för bara några år sedan. Andra exempel är hemlig avlyssning och visitationszoner.
”Ansvaret för att vi i dag måste använda allt mer integritetskränkande åtgärder för att komma åt kriminella gäng, landar tungt på tidigare regeringar.”
Men vad är alternativet?
Ansvaret för att vi i dag måste använda allt mer integritetskränkande åtgärder för att komma åt kriminella gäng, landar tungt på tidigare regeringar. Hade problemen förebyggts, hade politiker och opinionsbildare i många fall inte sopat problemen under mattan och låtsas som att det regnar, hade vanliga hederliga medborgare inte fått sin integritet kringskuren. För alternativet: att fortsätta som tidigare, skulle innebära att våra offentliga system i längden blir länsade av kriminella. Och i längden raseras tilliten till hela systemet.
