Alex Voronov: Krim är nyckeln till en ukrainsk seger
Det är inte lätt att orientera sig i den krigsdimma som omsluter Ukrainas nyss inledda motoffensiv. Men trots vissa oklarheter om vad som händer går det att se några möjliga mål. Ett givet sådant är att stänga landkorridoren mellan Ryssland och det ockuperade Krim. Något som har upprepats till leda i många krigsanalyser. Men vad är det egentligen för en korridor?
Det handlar om transportleder. Ett av dess syften för Ryssland är att trygga Krims ekonomi genom att se till att varor kan föras in och ut från halvön. Ett annat är att ha en sammanhållen försörjningslinje för den ryska armén i båda riktningarna. En viss typ av militär materiel transporteras också från Ryssland till det ockuperade Donetsk län och vidare till Krim. Annat förs till Krim med fartyg, flyg eller via bron över Kertjsundet och sedan med tåg och/eller bil till de ryska styrkorna i östra Ukraina.
Korridoren är alltså inte ryskkontrollerad landmassa i allmänhet, som det ibland ser ut på medias kartor, utan väg och järnväg. Den snabbaste vägen från Ryssland till Krim norr om Azovskasjön är E58/M14 från Rostov. Vägen sträcker sig utmed sjön genom det raserade Mariupol och hamnstaden Berdjansk och en bit inåt land till Melitopol. Därifrån går väg M105 söderut till Krim via en bro över Tjongarsundet.
När Ryssland tog kontroll över vägen förra året annonserades stora planer på upprustning. Av det har det inte blivit något. Och medan ukrainska privata företag utmed sträckan försvunnit har de ryska inte gjort sig brådska att etablera sig i ett krigsområde. Försäkringspremierna är höga och de potentiella inkomsterna låga. Råd på ryska sajter till lastbilschaufförer och andra som väljer rutten är att köra de 40 milen från ryska gränsen till Krim fulltankade och med matsäck.
Men det är ändå en väg. Nyckeln är Melitopol. Om ukrainarna lyckas slå sig fram de åtta milen till den knutpunkten, skär de av de ryska vägtransporterna. Samma sak gäller järnvägen som även den går genom Melitopol. Ukrainska armén kan dock kapa den ryska järnvägsförbindelsen ännu tidigare genom att ta kontroll över staden Tokmak längre norrut, bara tre mil från dagens frontlinje.
Korridorfrågan rymmer även en större militär och politisk realitet. Krim hör ihop med Ukraina, inte bara folkrättsligt utan även geografisk-ekonomiskt. Det var så dess överföring från den ryska till den ukrainska sovjetrepubliken 1954 motiverades. Halvön hänger naturligt ihop med landområdet norröver och inte alls med dagens Ryssland.
Rysk ockupation av Krim har därför en inneboende lockelse till vidare expansion för att förvandla det som ligger norr om halvön till Ryssland och trygga försörjning med dricksvatten, el, gas och säkra transportleder. Bron över Kertjsundet täcker inte alla dessa behov.
Kontroll av Krim placerar också ryska styrkor i perfekt anfallsposition. Så länge Ryssland har detta brohuvud kan Ukraina inte räkna med fred.
