Anders Gustafsson: Kränktheten ska inte diktera yttrandefriheten
I Malmö har den så kallade (självutnämnde?) gatukonstnären Dan Park ansökt om tillstånd för ett torgmöte mot islam. Enligt uppgifter i media finns det planer på att bränna ett exemplar av koranen i samband med manifestationen (Kvällsposten den 21 augusti).
Koranbränningen i fråga har, föga förvånande, väckt starka reaktioner i Malmö och nu har debatten även nått Blekinge.
I lördagens Sydöstran (den 22 augusti) återfanns en text av Elina Gustafsson (S), en av länets mest inflytelserika kulturpolitiker, i vilken hon ger sin syn på saken. ”Jag kan inte låta bli att fundera på om detta verkligen är meningen med yttrandefriheten? Att man ska ha rätt att kränka vem man vill bara för att man kan?”, frågar sig ordföranden i Karlskronas kulturnämnd bland annat. Krönikan har för övrigt rubriken ”Är yttrandefrihet att bränna koranen?”.
Oavsett vad man tycker om Dan Park eller om bokbrännande i allmänhet är det kortfattade svaret ja. I yttrandefriheten ingår att i ord eller handling kunna ”kränka” religioner – kristendom som islam.
I Sverige är hädelse – eller blasfemi om man så vill – lyckligtvis inte straffbart, vilket det för inte alltför längesedan var. Den av socialdemokrater så omhuldade August Strindberg åtalades exempelvis 1884 för ”hädelse emot Gud eller gäckeri af Guds ord eller sakramenten” därför att han i en novell hade beskrivit nattvardsvin och oblater som vanliga matvaror, den så kallade Giftasprocessen. Var Strindberg medveten om att han med sina ord ”kränkte”? Absolut. Var det fel av honom? Knappast.
Och ja, yttrandefriheten handlar om sådant som faktiskt provocerar – eller med ett modernt ord – kränker. Hade människor blott yttrat saker som ingen blivit kränkta eller provocerade av hade yttrandefriheten inte behövt ha något lagskydd.
”Jag är medveten om att det är en hårfin skillnad mellan att anse att konsten ska vara fri och samtidigt anse att man inte ska medvetet kränka människor i yttrandefrihetens namn”, skriver Elina Gustafsson. Nej inte alls, den skillnaden är inte hårfin utan knivskarp. Med en fri debatt, med ett fritt kulturliv, kommer människor att bli kränkta, avsiktligt eller oavsiktligt.
Rätten att häda ingår i yttrandefriheten. Det betyder inte att man sympatiserar med dem som bränner koranen eller ritar nidbilder av heliga profeter utan kort och gott att man försvarar yttrandefriheten.
