Konsten att skrämma bort statliga pengar

Varför då? Egentligen har det flera förklaringar. När Blekinge kustbana byggdes i slutet av 1800-talet var intresset för snabba förbindelser lågt och den billigaste, snarare än den snabbaste sträckningen, prioriterades. Sedan elektrifieringen i början av 2000-talet har dock resandet ökat explosionsartat och banan är i dag ett föredöme för resten av Sverige. I Blekinge finns, till skillnad från många andra delar av Sverige, glädjande nog ett underlag för lokalt tågresande med relativt hög befolkningstäthet och en rad mindre samhällen.

Alltså förvandlas det regionala snabbtåget till ett lokaltåg, på samma resa. Något som resulterar i att resan från Karlskrona till Malmö tar två timmar och fyrtio minuter trots att avståndet bara är 24 mil. Det tar kortare tid att resa från Stockholm till småländska Nässjö, trots att resan är 8 mil längre.

I grund och botten utgör detta ett problem eftersom trafiksystemet blandar samman lokal kollektivtrafik med snabba interregionala förbindelser. Båda dessa behövs för en levande region, men de kräver separata lösningar.

Just därför är det glädjande att Trafikverket på uppdrag av region Blekinge nu tagit fram en plan för att åtgärda detta. Som utgångspunkt har man haft Region Blekinges mål om två timmars restid mellan Malmö och Karlskrona, där en av flera åtgärder är en ny järnvägssträckning förbi Mörrum och Bräkne-Hoby, vilket kommer korta restiden mellan Karlshamn och Sölvesborg med 6 minuter. Tillsammans med en rad andra åtgärder för att korta ned restiden kan projektet kosta kosta 2,7 miljarder, varav den största delen kommer från staten.

Dessvärre har den styrande Alliansen, i stället för att välkomna denna nyinvestering, gått till motangrepp. På Facebook har Johan Sandberg (M), ordförande i regionala utvecklingsnämnden, gått ut och kampanjat för att ingen uträtning av järnvägen får ske på bekostnad av Mörrum och Bräkne-Hoby. I stället har Sandberg, trots att regionstyret undertecknat en överenskommelse med Trafikverket om ambitionen att korta restiden, gått ut och sagt att man vill ha fler stopp på banan, inte färre. Exempelvis i Johannishus och Nättraby.

Sandberg (M) hade lika gärna kunnat ställa sig utanför Rosenbad med skylten ”Gärna investeringar i järnvägen, men inte här tack!”.

Det är märkligt att borgerliga partier, som i regel brukar ha god förståelse för snabba kommunikationers betydelse för ekonomiskt tillväxt, hamnat så fel i argumentationen. Tyvärr visar sig regionens ledning här återigen oförmögen att sätta strategiska investeringar för regionens bästa framför ett småsint och kortsiktigt tänkande.

Att invånarna i Bräkne-Hoby vill ha kvar goda förbindelser inom regionen är en självklarhet. Men detta uppnås inte bäst inte genom att bevara en järnvägssträckning från smalspårens och ånglokens storhetstid, utan genom att parallellt med en uträtning av banan bygga ut lokaltrafiken inom kommunerna. Något som kan uppnås genom exempelvis snabbgående bussar till stadskärnorna.

I grund och botten handlar det om Blekinges framtid. Vill man knyta sig närmare Nordens största arbetsmarknadsregion och lägga grunden för framtida tillväxt, eller inte? Dessvärre har regionstyrets taktlösa agerande knappast fått regeringen, som ytterst väljer vilka nationella infrastrukturprojekt det ska satsas på, mer vänligt inställd till att bevilja de statliga pengar som krävs.

Varför ska staten satsa pengar på nödvändiga investeringar i infrastruktur när inte ens Blekinges egna politiker verkar vilja ha dem? Trafikverket kunde knappast ha fått sämre PR för projektet.