Anders Gustafsson: Klart att demokratin ska få säga sitt om arkitekturen
DN Kultur har i dagarna noterat att allt fler politiker, av olika färg och från olika delar av landet, har åsikter om den arkitektoniska stil som nya hus byggs i. Och då framför allt att allt fler vill premiera stilar från tiden före modernismen. En helt korrekt spaning, om du frågar mig.
I borgerligt styrda Upplands Väsby krävde politikerna i samband med en markanvisningstävling att bostadshusen skulle uppföras i klassisk stil. I rikets andra stad har Socialdemokraterna börjat propagera allt mer för klassisk arkitektur. ”Det är hög tid att lägga om riktningen. Göteborg har en fin historisk tradition av att bygga vackra hus som folk uppskattar, såväl våra stenstadskvarter som landshövdingehus”, skrev det socialdemokratiska oppositionsrådet Viktoria Tryggvadottir Rolka på Göteborgs-Tidningens debattsida i våras (den 26 mars). I Stockholm har Sverigedemokraterna föreslagit nybyggen i så kallad klassisk stil på Kungsholmen.
Trenden märks även här i Blekinge, även om Dagens Nyheter har missat det. En punkt i Samstyrets 220-punktsprogram för Sölvesborgs lyder enligt följande: ”Kommunen ska när det gäller nybyggnation särskilt beakta den lokala byggnadstraditionen och inta ett kulturmiljöperspektiv när det kommer till utformningen den fysiska miljön.”
Utvecklingen gillas inte av Sveriges Arkitekter, arkitekternas egen branschorganisation. ”Politiker ska skapa regler kring exempelvis säkerhet. De ska skapa bra villkor och stå för visioner och idéer. Men de ska inte bestämma hur arkitekturen ska se ut”, beklagar sig förbundsdirektör Tobias Olsson till DN (den 21 september).
Det är ett principiellt mycket märkligt resonemang, oavsett om man föredrar modernistisk eller klassisk arkitektur. Självklart ska våra folkvalda ha åsikter om hur husen i våra offentliga rum gestaltas för att skapa bra stadsmiljöer för det folk som de ytterst företräder. Det är ju fullständigt självklart att våra gemensamma offentliga rum är allas vår gemensamma angelägenhet.
Sveriges Arkitekter eller enskilda byggherrar ska inte ha något smakmonopol på hur våra stadsmiljöer förändras. Och desto känsligare miljöer nya hus byggs i, ju mer involverade i arkitekturen måste politikerna vara för att nytillskotten ska passa in. Mitt ute i skogen däremot, är det väl svårare att motivera att samhällsbyggnadspolitikerna ska ha en massa åsikter.
Att det finns en livligare debatt om arkitekturen är av godo. Liksom att politiker tydligt säger vad de vill med våra städer. Att politikerna är tydliga skapar också möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande för väljarna. Det ska uppmuntras, inte kvävas. Det kallas med ett annat ord för demokrati, vilket vi i de allra flesta fall hyllar.
