Karlskrona kommun har inte lärt sig någonting
För drygt tio år sedan inträffade en kulturhistorisk tragedi: Skärva herrgård såldes. Många hoppades att de unika konstföremålen och antikviteterna skulle få vara kvar. Men 2014 såldes de på Uppsala auktionskammare och skingrades för vinden. En kulturskatt försvann. Det fanns inte ens några garantier för att föremålen skulle bli kvar i Sverige. Enbart 96 gouacher blev kvar.
Man kan tycka att Karlskrona kommun borde ha lärt sig något av detta trauma. Den 9 december 2014 skrev BLT:s ledarsida att “Beslutet att sälja Skärva herrgård kommer förmodligen att leva i Karlskronas minne som ett fatalt misstag. Idén att låta en unik miljö försvinna från offentligas kontroll var helt fel.” Försäljningen av Skärva herrgård borde blivit en ärrig påminnelse i den blekingska själen om att aldrig göra om samma sak igen.
Men minnet är bevisligen kort. För nu tio år senare upprepas i princip samma misstag som banade vägen för kulturminnesförstörelsen på Skärva herrgård, bara i lite annan tappning.
Nu gäller det Carlskrona Läsesällskaps Bibliothek på Nordenskjöldska gården. Biblioteket, som är platsbyggt av inredningsarkitekten Åke Axelsson efter de cirka 9 000 böckerna (vissa daterade till 1500-talet) ska stängas. Böckerna ska flyttas och magasineras. Och för biblioteket – med de spröjsade bokhyllorna och de platsbyggda kristallkronorna och kakelugnen – är framtiden oviss. Vad kan den nya hyresgästen komma att hitta på där?
I Sydöstran (den 19 mars) svarar Per Gjörloff, som är förvaltningschef på kultur- och fritidsförvaltningen, på vart böckerna ska ta vägen: “Vi har en lokalförsörjningsprocess. När vi har behov av lokaler går det via vår nämnd till en styrgrupp centralt i kommunen. Efter en behovsbeskrivning ansvarar de för att ta fram lämpliga lokaler”.
Lokalförsörjningsprocess? Styrgrupp? Behovsbeskrivning? Politiskt snömos.
Problemet är inte enbart att böckerna ska flyttas och magasineras. Nej, grundproblemet är att böckerna ska flyttas över huvud taget. Böckerna och biblioteket hör ihop. Genom att flytta böckerna splittras och söndras ett kulturarv. Att flytta dem är i sig kulturförstörelse.
Har kommunen ringt upp fastighetsägaren Martin Strandberg? Har Gjörloff frågat om kommunen kan få köpa tillbaka gården? Har han frågat om böckerna kan få vara kvar i biblioteket? Har han undersökt statliga lösningar?
”Men bevisligen har kommuner helt enkelt inte vett att ta hand om kulturskatter.”
Detta är nämligen inte enbart något som rör Karlskronas kulturarv. Det är en nationell angelägenhet. Det är något som tillhör oss alla och det är således också rimligt att den här typen av verksamheter ligger i offentlighetens händer, just för att det ska bevaras. Därför borde gården aldrig ha sålts från första början.
Men bevisligen har kommuner helt enkelt inte vett att ta hand om kulturskatter. Kanske borde Nordenskjöldska gården i stället tas om hand av staten?
Vad vi därutöver behöver är en Lex Skärva, för att samma kulturhistoriska förstörelse inte ska upprepas om tio år igen. Ska vi gissa vilken kulturskatt kommunen säljer ut nästa gång?
Rättelse: I en tidigare version stod att Skärva herrgård såldes av kommunen. Det gjorde den inte. Kommunen brydde sig däremot inte nämnvärt när den såldes.
