Kan man rehabilitera en 15-årig mördare?

Syftet med våra 21 Sis-hem är att omhänderta barn och unga på väg in i kriminalitet. Men i stället för vård, får de mordkontrakt. Den statliga tvångsvården har i praktiken fungerat som en plantskola för kriminella.

Men nu har regeringen tillsatt en utredning för att göra om hemmen i grunden. “Det är dags att stänga ett kapitel för att påbörja ett nytt”, säger socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M). Hela organisationen ska rivas upp. Namnet ska bytas. Nytt innehåll ska in. En ny myndighet ska bli till, med helt andra förutsättningar.

Tung kriminella som tidigare har suttit på Sis-hem kommer att placeras hos Kriminalvården i speciella ungdomsavdelningar.

Gott så.

För olika behov ska rimligtvis bli bemötta på olika sätt. Men i dag sitter barn och unga med väldigt olika sorters problem, i väldigt olika åldrar, placerade på hemmen. Personer med självskadebeteende placeras tillsammans med de med stort våldskapital. Folk som tidigare inte är dömda, placeras med tungt kriminella gängmedlemmar. Och många unga är mer kriminella när de kommer ut från Sis-hemmen än när de blev placerade där.

Waltersson Grönvall konstaterade i SVT den 5 februari att “När Sis skapades på 90-talet var det nog få som trodde att vi skulle se den utveckling vi har fått se. Att unga gängkriminella skulle placeras på myndigheten var det nog få som kunde förutspå”.

Våldet har blivit mer och grövre de senaste åren. Och Sis-personal har varken resurser eller kompetens att hantera grovt kriminella eller den typen av känslomässigt störda individer som sitter på hemmen. Anen Makboul som tidigare har arbetat på Sis-hem, beskriver att det inte går att bedriva vård längre eftersom de unga är för våldsbenägna, för förstörda och traumatiserade.

Och våldet är ständigt närvarande. “Det gick inte att vända ryggen till” beskriver Makboul. Risken för fritagningsförsök och att personalen skulle bli utsatt låg hela tiden i luften. Det har på senare år rapporterats om ett flertal fritagningsförsök. Hot och våld mot personal är vardag, det har kommit rapporter om strypningar, gisslantagningar och hot mot familjemedlemmar.

Och i GP (den 12 oktober 2023) varnar trygghetssamordnare Peter Lind för att många ungdomsmördare kommer släppas ut i samhället redan under 2024. Risken är att de återgår i gängen. Ling beskriver att ”Då har vi en person som har mördat och i kriminella kretsar kommer att få en extrem status. Vem vinner fajten om de här barnen, de goda eller de onda krafterna?”

Tiotusenkronorsfrågan är således: Vad gör man med en 15-åring som redan har begått sitt första kontraktsmord? Är det möjligt att rehabilitera en sådan individ? Kommer han någonsin att bli en ansvarstagande samhällsmedborgare?

I vissa fall kanske det går, men sannolikheten för det är väldigt liten.

Då måste det också vara samhällets utgångspunkt när en sådan individ ska omhändertas.