Carl-Vincent Reimers: Jomshof (SD) krattar manegen för islamisterna
Få saker är så laddade som den svenska debatten om islam. Tyvärr befolkas den inte alltid av de nyktraste stämmorna. Nu senast genom ett omtalat exempel där Blekinges riksdagsman Richard Jomshof (SD) i ett debattprogram på SVT sagt att ”islam är en avskyvärd ideologi och religion”.
Som magasinet Fokus politiske redaktör konstaterat utgörs sprängstoffet i debatten av det faktum att det finns ett ”korn av sanning” i Jomshofs uttalande. Muslimska länder är ju inga föregångsexempel på vad gäller demokrati, individuella friheter eller kvinnors rättigheter. Snarare ägnar sig regimer som bekänner sig till den islamska läran världen över åt systematiska övergrepp på desamma.
”Man undrar vad Jomshof (SD) har att säga om de muslimska kvinnor som dagligen slåss för sin frihet i länder som Saudiarabien.”Carl-Vincent Reimers
Ändå är det att gå häpnadsväckande långt att kalla en hel religion för ”avskyvärd”. Rätteligen har ledande högerpolitiker som Ulf Kristersson tagit starkt avstånd från uttalandet. Man undrar vad Jomshof har att säga om de muslimska kvinnor som dagligen slåss för sin frihet i länder som Saudiarabien. Om de som stod på barrikaderna i Tunisien under arabiska våren 2011. Om de svenska muslimer som bekänner sig till demokrati och liberala friheter. Är deras religion också avskyvärd?
Jomshof måste inse att konsekvensen av en sådan analys är att han alienerar stora grupper sekulära muslimer, såväl här hemma liksom utomlands, som inte på något sätt har att göra med de regimer som i islams namn utövar våld och förtryck.
Det hela förvärras av att islam just nu är en religion i kris. Inom islam finns grupperingar som vill radikalisera troende mot politisk islam – islamism – och vrida västerländska samhällen i auktoritär riktning. Här i Sverige har den radikala islamistiska miljön tiodubblats på ett decennium, enligt Säpo. Här finns kopplingar till fascistoida ideologier liksom historiska band till nazism och sovjetkommunism.
Flera västeuropeiska stater har tagit viktiga steg mot att bekämpa islamismen, men samtidigt stötta de krafter som vill verka för en organiserad islam som är förenlig med demokrati och sekulära värderingar. President Emanuel Macrons Frankrike går främst men tätt följt av Danmark där regeringen från den 15 mars infört ett förbud mot saudiska och qatariska donationer till danska moskéer. I riksdagen har Jomshof själv på ett förtjänstfullt sätt motionerat om ett liknande finansieringsstopp för moskéer i Sverige.
Islamisterna vill såklart inget hellre än att sådana viktiga reformer ska skymmas av kommentarer där hela islam stämplas som ”avskyvärd”. På så sätt framstår islamisterna som vanliga muslimers enda legitima beskyddare och företrädare.
Det vore i sanning ett misstag av historiska proportioner att gå den vägen.
