Emma Jaenson: Jaså, ska vi skita i dödsskjutningar och elkris?
Just nu sprids listor i sociala medier som visar att Sverige är bäst i världen. Vi har aldrig haft högre livskvalitet! Hur kan man vilja byta regering när Sverige är bäst i världen på nästan allt? Folk måste vara idioter (eller fascister).
Beroende på om man står bakom parollen “Sverige har aldrig varit tryggare” eller “Sverige har aldrig varit så otryggt” går det att backa upp de båda påståendena med både känsla och fakta.
Men den relativisering som nu sprids i sociala medier syftar till att tona ner de egna problemen och sannolikt att lugna. Även om vi har problem, är det trots allt värre någon annanstans! Och framför allt har det varit värre historiskt. Ja, de svenska problemen är inget att klaga över.
”Men innebär det att vi inte ska bry oss om att elpriset stiger och att folk kan tvingas från sina hem i vinter?”Emma Jaenson
Någon har kanske följt miljöminister Annika Strandhälls (S) senaste haveri på sociala medier där hon jämför SD:s Julia Kronlids huvudbonad med den slöja som iranska kvinnor nu mördas för rätten att ta av sig?
Under coronan fick vi också höra att de människor som dött i Covid-19 i Sverige var relativt få, jämfört med dödsfallen i andra länder: titta på Italien eller Spanien. Men den rimligaste jämförelsen, i lägen där man ska jämföra länder med varandra, är att granska Sverige i förhållande till övriga skandinaviska länder eftersom de är mest lika oss. Sveriges dödstal var som bekant ”mycket högre än i övriga Norden”, enligt statistik från SCB (den 1 juni 2022).
Ytterligare en klassisk relativisering som har fått mycket genomslag i debatten är den om hedersvåldet, som från vänster tidigare klassificerats som “mäns våld mot kvinnor”. Den tidigare V-ledaren Gudrun Schyman jämförde exempelvis mäns förtryck i Sverige med talibanernas kvinnoförtryck i Afghanistan.
Påpekas ska att Sverige, trots vänsterns tondöva optimism, fortfarande är ett fungerande land. Men innebär det att vi inte ska bry oss om att elpriset stiger och att folk kan tvingas från sina hem i vinter? Att matpriserna blir för höga eller diesel- och bensinpriser gör att folk kan tvingas prioritera bort sådant som tidigare varit självklarheter? Ska vi inte reagera på att Sverige har slagit rekord i antal dödsskjutningar med 48 hittills i år? Ska vi inte bry oss om att otryggheten har vuxit så till den grad att en tredjedel av alla kvinnor känner sig “ganska” eller ”mycket otrygga”? Eller att det finns offentliga områden där ambulanspersonal måste förses med personlarm och att bibliotek anställer väktare?
Risken med relativisering är kanske framför allt att problem som inte erkänns, inte heller åtgärdas. Om allt är bra, har vi väl ingen anledning att satsa på fler poliser, bättre integration eller mer kärnkraft?
