Inget barn ska rånas
Svenska politiker brukar skryta med att vi har en lång tradition av att värna barns och ungas rättigheter. Det allmänna barnbidraget infördes 1948 för att stärka barnfamiljers ekonomiska situation. Sedan 1993 har vi en statlig myndighet i form av Barnombudsmannen med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter.
När en italiensk politiker för drygt tio år sedan greps inne på en restaurang i Gamla stan i Stockholm efter att slagit sin 12-årige son på gatan utanför, väckte det stor uppmärksamhet i Italien och ledde till en debatt om landets lagstiftning kring barnaga (Aftonbladet 31 augusti 2011). Det gjorde händelsen dock inte i Sverige. 1979 var Sverige först i världen med att förbjuda alla former av barnaga.
”Men bilden av Sverige som ett föregångsland för barn att växa upp i måste kanske revideras.”Anders Gustafsson
Men bilden av Sverige som ett föregångsland för barn att växa upp i måste kanske revideras.
Häromveckan rapporterade SVT att bland ungdomarna som omhändertas av socialtjänsten på grund av familjeförhållanden är 15 procent hedersutsatta, och våldet börjar ofta redan i förskoleåldern (SVT den 7 december). Och i onsdags presenterade Brottsförebyggande rådet (Brå) en ny kartläggning av ungdomsrånen i Sverige. Rapporten är nedslående läsning.
År 2008 anmäldes 1 541 rån mot person under 18 år, vilket motsvarar 80 rån per 100 000 invånare under 18 år. Därefter minskade antalet anmälda rån mot person under 18 år och var som lägst 2013, för att sedan öka fram till 2019 då 2 489 rån anmäldes. Det motsvarar 114 rån per 100 000 invånare, vilket nästan är 30 procent fler än året innan och mer än dubbelt så många som under perioden 2013–2016. År 2020 minskade antalet anmälda rån mot person under 18 år till 2 186, vilket motsvarar 100 rån per 100 000 invånare under 18 år.
Minskningen under 2020 kopplar dock Sara Jonsson på Brå till Coronapandemin. "Vi kopplar det till pandemin och de restriktioner som infördes, som gjorde att vi kraftigt minskade vår rörlighet i samhället.”, säger hon i en intervju med TT (den 15 december).
De flesta ungdomsrånen sker i storstäderna och storstädernas kranskommuner men fenomenet är inte isolerat dit. Studerar man den relativa utvecklingen sedan 2008 har ökningen varit störst i mindre städer/tätorter och i landsbygdskommuner, skriver Brå.
Majoriteten av alla som misstänks för ungdomsrån är pojkar och två tredjedelar av de misstänkta 2015–2019 har utländsk bakgrund. När det gäller de som drabbas är fördelningen dock den omvända. 77 procent av brottsoffren har svensk bakgrund.
Enligt den Nationella Trygghetsundersökningen, år 2021, uppgick andelen som uppgav att de mycket eller ganska ofta oroar sig över att utsättas för personrån, till 18 procent i åldersgruppen 16–19 år. Ungdomsrånen drabbar i första hand brottsoffren men skapar alltså samtidigt en rädsla för att utsättas för brott i en långt större grupp.
Före och i samband med att Barnkonventionen gjordes till Svensk lag den 1 januari 2020 fick vi lyssna till det ena högtidstalet efter det andra om hur viktiga barns- och ungdomars rättigheter är i Sverige. Kanske hade våra politiker behövt ta till helt andra åtgärder för att värna barns- och ungdomars rättigheter än att inkorporera en luddig och motsägelsefull konventionstext i svensk lagstiftning.
I nästa års valrörelse måste trygghetsfrågorna vara allra högst upp på debattens dagordning. I ett land där barns och ungdomars rättigheter väger tungt ska inget barn rånas eller för den delen växa upp i hedersförtryck.
