I krisen visar SD sitt rätta ansikte
Under hela förra veckan låg Kalla faktas avslöjande där och bubblade. Bortom den mediala allfarvägen just då, eftersom Eurovision tog allas uppmärksamhet. Nu får avslöjandet om SD:s trollfabrik den uppmärksamhet och fokus som det förtjänar.
Många säger att ”det här visste vi” och att Kalla faktas redaktion bara har avslöjat vad alla redan förstått för länge sedan. Så bra då, att redaktionen verkligen har gjort det som ingen annan har förmått, nämligen att lyfta ut hela den här byken i solljuset, klar och tydlig: SD håller sig med trollfabriker i syfte att smutskasta andra, även samarbetspartners.
Implikationerna på politiken är djupt oroande och allvarliga. Givetvis för att vi nu har ett parti, ett av Sveriges största, som svart på vitt ställer sig utanför gängse spelregler på den politiska spelplanen. Den attityden har varit känd sedan allra första början, men vissa har menat att SD sedan dess har förändrats i grunden. Kanske har regeringspartierna verkligen trott på den analysen, kanske inte. Nu blir det emellertid svårare att blunda för, eller glömma, vilken typ av parti SD är. Kristersson är utmanad och frågan är hur krisen kommer att spela ut. Mycket får en statsminister vara beredd att ta, men någonstans går väl ändå gränsen?
I vilket annat parti som helst hade partiledaren, så som statsminister Ulf Kristersson implicerade under sin pressträff under tisdagen, skämts och sparkat sin kommunikationschef. Jimmie Åkessons svar på avslöjandet, hans ”tal”, säger allt om Sverigedemokraternas motiveringar. Ryggmärgsreflexerna sitter kvar, offerkoftan åker på, det är vi som är orättvist behandlade, vi skäms inte - ja, vi har hört det förut. Det handlar om att SD har en avvikande syn i grunden på vad ett parti är, och vad mediernas roll i ett fritt samhälle är. Partiet har uppenbarligen även en avvikande syn på ingångna avtal (Tidöavtalet): Att det gäller alla andra, men inte SD. Det är ett destruktivt sätt att fungera.
Kanske var det oundvikligt att en skandal av det här slaget skulle brisera i regeringssamarbetet. Kristersson, Busch och Pehrson måste haft det i bakhuvudet hela tiden, risken för en omskakande skandal. Nu när jordbävningen går blir det ett lackmustest på flera saker.
1. Hur SD väljer att krishantera. Det har vi redan fått prov på. Nu vet vi att partiet inte har några större bryderier kring hur man beter sig gentemot väljarna och andra samarbetspartier. Helt skamlöst, precis som Jimmie Åkesson själv hävdar.
2. Hur regeringen väljer att krishantera. Det återstår att se.
3. Hur väljarna förmår att reagera. Hittills har inga skandaler missgynnat Sverigedemokraterna.
4. Hur oppositionen tar sig an detta - och hur mycket skada det kommer att orsaka regeringen.
Det här är måhända den värsta skandalen för SD sedan den omskrivna järnrörsskskandalen för drygt tio år sedan. M, KD och L har tagit fan i båten. Kommer de att ro honom i land?
