Hur ska världens fattiga klara sig utan kommunikatörer?
Den som säger att det finns pengar att spara in på svenskt bistånd får snabbt mothugg.
Jaså, du vill spara på världens fattiga, hungriga och förtryckta? För att sänka skatten? För att ge pengar till militären? Till polisen? Hur snål får man va, egentligen?
Men nu sänker regeringen en del av biståndet dramatiskt – utan att det över huvud taget går ut över någon fattig.
Det handlar om de många miljoner som Sida årligen delar ut till organisationer i det svenska civilsamhället för att informera svenskarna om det svenska biståndet, det så kallade INFOKOM-stödet.
Förra året uppgick budgeten för dessa anslag till 155 miljoner kronor, enligt Sidas presstjänst. Efter att en del av biståndsbudgeten använts till mottagandet av ukrainska flyktingar sänktes summan till 101 miljoner kronor.
Enligt det regleringsbrev som regeringen nu har fattat beslut om för Sida sänks potten för kommunikationsverksamhet dramatiskt, till 20 miljoner kronor. En minskning med 87 procent alltså.
”Enprocentsmålet skapade en fixering vid hur mycket pengar Sverige skulle avsätta till bistånd, snarare än en diskussion om vad pengarna verkligen bör gå till”Anders Gustafsson
En av de berörda är Föreningen för utvecklingsfrågor (Fuf) där åtta personer jobbar med att ”skapa diskussioner och höja kunskapen om globala utvecklingsfrågor”. Nu är man på föreningen orolig över att de minskade medlen från Sida kan leda till att verksamheten läggs ner, berättar nättidningen Omvärlden (den 12 januari).
Även socialdemokratiska Olof Palmes International Center (OPC) kommer att förlora många miljoner. Biståndspengar som bland annat har gått till att ”öka kännedomen om globala förhållanden och därigenom bidra till stärkt engagemang för internationell solidaritet hos medlemmar i den svenska arbetarrörelsen” (openaid.se). Ett av delprojektet för att nå dit uppger OPC vara ”studieverksamhet, Palmedagen och kunskpashöjande seminarier öka engagemanget hos OPC:s vänner och aktiva inom arbetarrörelsen”.
Det kan givetvis vara smärtsamt för svenska kommunikatörer – och andra berörda yrkesgrupper – att förlora jobbet eller tvingas arbeta med andra arbetsuppgifter, det ska man inte sticka under stol med. På det sättet får regeringens sänkning av INFOKOM-stödet konsekvenser.
Men är det en stor förlust för världens fattiga att antalet kommunikatörer som arbetar med att prata om biståndet för svenskar i Sverige blir färre? Svaret torde vara: knappast.
En neddragning på 100 miljoner kronor är förvisso en piss i Atlanten när det gäller biståndsbudgeten, men det handlar ändå om många, många miljoner kronor av våra surt förvärvade skattepengar.
Enprocentsmålet skapade en fixering vid hur mycket pengar Sverige skulle avsätta till bistånd, snarare än en diskussion om vad pengarna verkligen bör gå till. Det är befriande att politiken har lagts om.
