Hultqvist ledde Sverige fel
”Det här (Nato) kan ju vara en del i grunden för hur vi sedan utvecklar gemensam planering för hela Norden.” Det är ord som platsar utmärkt på denna ledarsida. Ett av de tyngsta argumenten för Nato är att Norden får samma säkerhetspolitiska grund och fullt ut kan integreras i försvarsmässigt hänseende.
Nu kommer inte orden från ledarredaktionen utan från försvarsminister Peter Hultqvist (SR 10/5). Hultqvist säger att man måste vara tondöv om man inte ser förändringarna i det säkerhetspolitiska läget och räknar upp fördelarna med ett svenskt Nato-medlemskap. Så sent som på Socialdemokraternas kongress i november hade Hultqvist ett annat budskap: ”Det blir inga ansökningar om nåt medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka till en sådan process.” Numera heter det: ”Jag är en del av den här processen.”
Enligt Hultqvist finns det ett före och ett efter 24 februari 2022. Det är delvis sant. Men det är också sant att svängningen från Peter Hultqvist och regeringen inte kom då. Magdalena Andersson följde den linje som hon ärvt.
Peter Hultqvist har varit emot Nato-medlemskap trots att han under lång tid varit väl medveten om att Ryssland utgör ett akut hot mot grannländerna. Faktum är att den insikten låg bakom det som av en del kommit att kallas ”Hultqvist-doktrinen”. Den går ut på att bilaterala avtal mellan Sverige och andra länder är det som gynnar Sveriges säkerhet bäst. Hultqvist-doktrinen formades efter Rysslands annektering av Krim, den levde vidare trots upptrappning i och kring Ukraina och den fortsatte förbi den 24 februari 2022. Häng med:
På DN Debatt den 31 augusti 2015 skrev Peter Hultqvist att annekteringen av Krim och ”inblandningen i Ukraina” visar att ”det finns kraft för offensiva operationer”. Försvarsministern fortsatte: ”Från tid till annan skickas också den provokativa signalen till omvärlden att Ryssland är en kärnvapenmakt!”
Hela texten är egentligen en varning för det hot som växer fram i Ryssland. Peter Hultqvist landar ändå i ett tvärsäkert nej till Nato. Och i november 2021 – när S håller sin kongress och Hultqvist gör sitt tvärsäkra uttalande om nej till Nato-medlemskap – har den ryska uppladdningen inför den stora invasionen pågått under många månader. Det rapporteras om 100 000 ryska soldater runt Ukraina. I december kommer de ryska kraven på ”säkerhetsgarantier” där Nato ska lämna garantier för att Ukraina aldrig tillåts bli medlem, och där Natos rätt att stationera trupper i Polen och de baltiska länderna ska begränsas. Den 6 januari säger ÖB Micael Bydén till DN ”Förslagen till en ny säkerhetsordning skulle rasera grunden för vår egen säkerhetspolitiska lösning.” Wilhelm Agrell varnar i januari i SvD för att ”föreställningen om eftergifter nödvändiga i fredens namn kan leda till det motsatta, till ett storkrig som kan vänta runt hörnet.”
24 februari besannas Agrells ord.
Så sent som den 8 mars håller dock Magdalena Andersson fast vid vad tidigare socialdemokratiska regeringar slagit fast: ”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget så skull det ytterligare destabilisera den här delen av Europa.” (SVT 8 mars)
Den riktiga omsvängningen kommer i SVT 30 minuter den 30 mars. ”Jag utesluter inte ett Natomedlemskap på något sätt” säger statsministern då. Sedan har det gått fort.
Magdalena Andersson, som gått från finansminister till statsminister, var ny på sin post. Hon ärvde en linje från Peter Hultqvist och Stefan Löfven. Uppenbarligen fick hon ny information och/eller kom till andra insikter mellan 8 mars och 30 mars. Peter Hultqvist har format den tidigare linjen längs med Putins ökade hot. Han band sig vid lösningar som inte varit bra för Sverige, vi skulle i dag ha stått säkrare med ett färdigt Nato-medlemskap. Det är högst rimligt att Sverige får en ny försvarsminister.
