Har Trump rätt om WHO?

Att presidenten vill stoppa USA:s stöd till Världshälsoorganisationen upprör många. Men även om det kanske är fel timing finns starka skäl att granska WHO:s relation till Kina – ett land som inte direkt är att lita på.

Ledare • Publicerad 17 april 2020 • Uppdaterad 13 maj 2020

Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.

Många forskare har varnat för att Kina mörkade coronautbrottet under flera veckor – kanske till och med längre. Visselblåsare tystades. Läkare som publicerade information om sjukdomen i sociala medier togs in på förhör.

Historien talar inte till Kinas fördel. Under sarsepidemin 2002–2003 hemlighölls länge antalet drabbade och döda. Statsepidemiolog Anders Tegnell ansåg i februari att det var osannolikt att nationen återigen skulle mörka kring ett virus (TT 13/2). Men han tycks ha haft fel.

Annons

I mitten av januari varnade forskare från Imperial College i London för att Kinas siffra på hur många som smittats kunde vara en lögn. 62 bekräftade fall var snarare 1 700, menade de.

På fredagen meddelade Wuhans styre att antalet coronaavlidna är 50 procent högre än tidigare rapporterat. "Vi kommer att behöva ställa tuffa frågor om hur det började och hur det hade kunnat stoppas tidigare", kommenterade Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab. "Det finns uppenbarligen saker som har hänt som vi inte känner till", sa Frankrikes president Emmanuel Macron (TT 17/4).

Enligt en ny policy införs nu strängare restriktioner i Kina för hur forskarrön om coronavirusets ursprung får publiceras. En kinesisk forskare uttryckte oro i CNN: "Jag tror att det är en koordinerad åtgärd från den kinesiska regeringen för att kontrollera skildringen och måla upp det som att utbrottet inte skedde i Kina".

Det viftades tidigt med varningsflaggor från olika håll, men ändå hyllade WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus så sent som i slutet av januari Kinas insatser med svulstiga ord i beundran: "Insatsen görs inte bara för det kinesiska folket, det de gör skyddar hela världen. Jag har aldrig sett något liknande, och det är presidenten själv som leder arbetet" (Ekot 31/1).

Han valde att inte införa reseförbud till Kina, med argumentet att landet inte skulle straffas med restriktioner som förvärrar de ekonomiska och sociala konsekvenser.

Kina tycks ha inflytande över WHO, som i mars ändrade sina rekommendationer kring örtmedicin, trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för dess effekt på corona. Först avrådde WHO, men sen ändrades plötsligt hållningen.

Det finns dessutom en risk med att Tedros Adhanom Ghebreyesus hemland, Etiopien, är beroende av kinesiska investeringar, liksom att han har anklagats för att ha hemlighållit flera kolerautbrott i Etiopien för att skydda landets ekonomi.

Hur oberoende står egentligen WHO? Jobbar generaldirektören för vårt bästa? Frågorna är relevanta att ställa. Kritik är befogad.

I veckan meddelade Donald Trump att han vill dra in betalningarna till WHO av missnöje med organisationens hållning till Kina. Landets bidrag om 400 miljoner dollar motsvarar 15 procent av WHO:s budget, så det riktades naturligt nog hård kritik mot en så radikal åtgärd i en kristid.

Det finns skäl till att invända mot Trumps typiska impulsivitet – särskilt då minskad budget kan öka Kinas makt än mer – men det är viktigt att även rikta blicken mot Kinas president Xi Jinping. Han sa på partikongressen 2017 att visionen är att Kina och dess kommunistparti ska vara en global stormakt 2050. Det jobbar man intensivt runtom i världen på just nu, bland annat genom omfattande satsningar på infrastruktur.

Annons

Xi Jinping twittrar måhända inte lika intensivt, eller gör tokigheter på dagliga presskonferenser – men just därför behöver han ha ögonen på sig. Och om WHO går i hans ledband bör vår vaksamma blick även riktas dit.

Carolin Dahlman