Erik Hultgren: Grill-krisen visar att handel gör oss starkare

”Jag fick inte grilla”

Lite då och då har jag passat på att ställa frågan till folk vad de kommer ihåg från den rekordvarma sommaren 2018. Jag tycker frågan är intressant eftersom vi lever i tider som präglas av kriser. Pandemi, elbrist, inflation, krig. Sällan tänker vi på de kriser som aldrig blev av.

Sommaren 2018 är ett sådant exempel. För bönderna var det ett verkligt krisår. Mer än halva spannmålsskörden torkade bort. Djur nödslaktades när det saknades foder. Trots stödpengar gick företag omkull. När vi läser om sådan missväxt i historieböckerna är det oftast med ord som ”hungers-år” eller ”svält-år”. 2018 påverkades inte ens matpriserna. Torkan satte sig i stället i folksjälen med helt andra ord.

”Jag fick inte grilla”.

Förklaringen är inte konstigare än att många livsmedel handlas globalt. Priset på vete sätts på världsmarknaden och vad som händer i ett litet land långt upp i norr påverkar inte mycket. Dåliga skördar kan täckas upp med import.

I kristider är det dock sällan som vi vänder oss utåt. Magreaktionen är den motsatta. Vi vänder oss inåt, ser om vårt eget hus och funderar på hur vi själva, ensamma, kan klara en kris.

Och visst finns det poänger i det. De senaste åren har visat att Sverige har en hemläxa att göra. Vår beredskap är inte god nog, och ett stort arbete behöver genomföras för att rusta vårt land för framtida kriser. I värsta fall för krig.

Gott så, men i strävan efter att stärka Sverige är det många som verkar glömma bort det som gör Sverige starkt. Som ropar efter mera självförsörjning. Som klagar över att vi importerar för mycket mat, eller exporterar för mycket el.

Visst finns det skäl att stärka näringslivet. Konkurrenskraftiga företag med stor kompetens har vi nytta av, oavsett om det är kris eller ej. Men det bör ske genom bättre villkor. Ett mer slutet Sverige kommer också vara ett mer sårbart Sverige.

Även i det mest extrema exemplet, kriget i Ukraina, är det tydligt hur handel och en välfungerande ekonomi är avgörande. Nyligen presenterades nyheten att landet planerar att tillverka över en miljon militära drönare i år. En monumental utmaning, som delvis kan klaras genom bistånd och hjälp från vänligt sinnade länder. Men som också bygger på att Ukraina fortsätter att exportera det som de är bra på, och kan importera komponenter och delar som de själva inte kan bygga.

Mycket går att planera för inför en kris, men det kommer alltid finnas överraskningar som kräver uppfinningsrikedom och innovation. Den starka grund som bygger en stark beredskap är den samma som gör vårt land rikt och välmående. Att vi har livskraftiga företag med stor kunskap och kompetens, att vi handlar med andra länder och har en öppenhet mot omvärlden.

Se där något att fundera på när ni grillar i sommar.

Erik Hultgren