Malin Lernfelt: Greta borde strejka för frihandel
Miljöorganisationer, myndigheter och till och med regeringar agerar utifrån Greta Thunberg-teorin att internationell handel bidrar till att förvärra miljöproblem och driver på den globala uppvärmningen.
Vid en första anblick kanske det ter sig på det viset. Men om man - vilket Greta Thunberg och hennes antikapitalistiska anhängare sällan gör - går på djupet är frågan inte lika enkel som att hävda att närproducerat alltid är bäst. Ibland är det så, vi bör inte blunda för att till långväga transporter kan leda till onödiga utsläpp, men långt ifrån alltid.
Till exempel importerar Sverige, som kommit långt i att energiåtervinna avfall, sopor från andra länder. Hade man inte transporterat avfallet för förbränning i Sverige hade det hamnat på soptippar och läckt farliga ämnen i luft och vatten. Klimatnyttan av att använda utländskt avfall i effektiva moderna svenska kraftvärmeverk är större än den negativa påverkan transporterna har.
”I analysen sammanfattas nationalekonomisk forskning rörande sambandet mellan handel och klimatförändringar, utsläpp, naturkapital och biologisk mångfald.”Malin Lernfelt
I en aktuell rapport som nationalekonomerna Pehr-Johan Norbäck och Lars Persson från Institutet för Näringslivsforskning med namnet “Internationell handel, miljön och klimatet” har man tagit ett helhetsgrepp på handelns påverkan på miljön. I analysen sammanfattas nationalekonomisk forskning rörande sambandet mellan handel och klimatförändringar, utsläpp, naturkapital och biologisk mångfald.
Norbäck och Persson lyfter bland annat att forskning visar att frihandel och internationella investeringar leder till effektivare produktion eftersom länder specialiserar sig på de varor och tjänster där man har fördelen av att ha goda förutsättningar. Till exempel behövs det betydligt mindre energiåtgång för att odla frukt och grönsaker året om i länder längre söderut än hos oss här i norra Europa. En effektivare produktion minskar resursåtgången. Dessutom skapar handeln över gränser större incitament för företag att investera i miljövänlig teknologi för att öka sin konkurrenskraft.
Det finns också ytterligare en aspekt som det inte går att blunda för. Människor som lever i fattigdom har inte råd eller intresse av att ställa krav på att de produkter de konsumerar ska vara klimatvänliga. Så snart välståndet ökar börjar människor efterfråga en mer restriktiv miljöpolitik.
Sveriges välstånd är beroende av frihandel. Så även klimatet. Det är dags att ifrågasätta den ryggmärgsreflex som allt för ofta leder till att internationell handel utmålas som ett problem.
