Friskolorna bidrar med viktig mångfald
Att systemet behöver ses över och rättas till är alla partier något sånär ense om. Även de som länge ovillkorligt har försvarat friskolerreformen har tillslut erkänt att det finns brister. Men när frågan nu ska förhandlas och det är bråttom att få det avklarat innan valet 2026, samtidigt som regeringen måste förhandla fram den nya lagen tillsammans med Sverigedemokraterna, är det viktigt att hålla tungan rätt i mun.
I Novus undersökning över väljarnas viktigaste frågor från januari 2024 hamnar skolan på en andraplats, strax efter sjukvården. Att det ser ut så är knappast konstigt. Alla har en relation till skolan. Många av de som går och röstar har själva barn och den senaste tiden har det även varit aktuellt med skolval inför höstterminen. Möjligheten att kunna välja, men också välja bort var man själv eller ens barn ska tillbringa stor del av sin tid är för många guld värd.
Frågan om friskolornas vara eller icke vara är komplex och möjligheten att bedriva en friskola i bolagsform är omdiskuterad. Det går inte att ducka för det faktum att det finns brister i utformningen av dagens regelverk. Målet vid införandet var att öka variationen och att skapa incitament för att ge elever och föräldrar möjlighet att välja skola är i grunden en god sak. Men det går inte heller att bortse från det faktum att det fria skolvalet i viss mån har bidragit till ökad segregation och möjliggjort för olämpliga huvudmän att bedriva skolor.
”Det går inte att ducka för det faktum att det finns brister i utformningen av dagens regelverk.”
Valfriheten, rätten för föräldrar och elever möjligheten att välja skola måste utan tvekan kvarstå. Den hätska politiska debatten är därför oroväckande, liksom det faktum att regeringen är bakbunden av Sverigedemokraterna i sina förhandlingar samtidigt som framförallt Liberalerna, som ansvarar för utbildningsdepartementet, plågas av dåliga opinionssiffror.
En utredning är tillsatt, där bland annat ersättningssystemet ska utredas. Att se över det är i sig inte orimligt. Dels är kommunernas ansvar för att garantera utbildning till alla barn långt större än friskolornas, men ersättningen är densamma, dels är det just ersättningen som varit så hett omdebatterad. Vad som dock är oroväckande är de fortsatta diskussionerna om vinststopp eller andra former av vinstbegränsningar och hur en differentierad skolpeng skulle kunna utformas. Fel utformade skulle båda dessa förslag – även var för sig – leda till utslagning av skolor i aktiebolagsform.
Friskolesystemet handlar i grunden om valfrihet, men om alla alternativ är snarlika är värdet av valfrihet inte särskilt högt. Det är detta en borgerlig regering bör fokusera på. Friskolorna bidrar med en mångfald i samhället genom sina olika inriktningar och profiler, den valfriheten försvinner helt om de ekonomiska möjligheterna att bedriva en friskola blir markant sämre.
Regeringen ska såklart ta till sig av de slutsatser utredningen lägger fram men när lagen ska stiftas är det viktigt att de borgerliga partierna inte blir stressade av opinionen inför valet utan kommer ihåg varifrån man kommer och hur viktigt det är med valfrihet för den enskilda människan.
