Finland som föregångare
Finlands president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin kom på torsdagen med det väntade beskedet att ”Finland måste utan dröjsmål ansöka om medlemskap i Nato” som det formulerades i ett pressmeddelande.
Slutsatsen från presidenten och statsministern följer analysen att ett Nato-medlemskap stärker Finlands säkerhet och att Finland stärker Nato. Det är samma analys som förväntas att presenteras i Sverige av regeringens säkerhetspolitiska analysgrupp på fredag, Nato Stärker Sverige och Sverige stärker Nato. Alla partier, utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet förväntas ställa sig bakom den rapporten. Majoriteten för ett Natomedlemskap är klar i riksdagen. Återstår för regeringen gör bara helgens socialdemokratiska övning där partistyrelsen på söndag ska fatta beslut om att ställa sig bakom en Nato-ansökan. På måndag kan den skickas in, efter ett extra regeringssammanträde (Expressen).
Det har till synes gått snabbt de senaste månaderna. Men redan i utredningen ”Säkerhet i ny tid” från 2016 gjordes en grundläggande analys av Sveriges säkerhetsläge och innebörden av ett Nato-medlemskap. Utredaren Krister Bringéus konstaterade i sammanfattningen: ”Den mest påtagliga militära effekten av ett Natomedlemskap vore av allt att döma att den osäkerhet som i dag råder om hur ett gemensamt uppträdande i en Östersjökris skulle gestalta sig, undanröjs och att västs samlade konfliktavhållande förmåga därigenom sannolikt skulle öka.”
Utredningen är också utmärkt läsning för den som vill ha klarhet i vad Nato-medlemskapet egentligen innebär. Det mest centrala är artikel 5. Så här heter det i utredningen: ”Något legalt utrymme för ett allierat land att engagera övriga medlemmar i ett offensivt företag föreligger inte. Artikelns egentliga betydelse är att ett angrepp mot ett medlemsland skulle innebära ett angrepp på samtliga 28 medlemmar. I detta ligger en uppenbar angreppsavhållande kraft.”
”Konfliktavhållande” och ”Angreppsavhållande” är nyckelorden, märk väl.
Med invasionen i Ukraina har Putin-regimen visat en exceptionell råhet mot enskilda människor, mot städer och mot ett land. Ryssland har ensidigt – det skedde redan 2014 – brutit mot de avtal och garantier från 1990-talet där Ukrainas gränser garanterades. Det skedde mot att Ukraina lämnade ifrån sig sina kärnvapen från Sovjettiden.
Det står med all önskvärd tydlighet klart vem som står för hotet mot säkerheten för människor och stater i Östersjöområdet. Mot det finns bara ett svar, gemenskap genom ekonomiska och militära allianser. Det svenska och finska Nato-medlemskapet är en akt av solidaritet. Förhoppningen är att detta också kan stärka Norden på alla områden. Putins krig mot Ukraina har i hög grad enat väst på ett oväntat sätt och i Norden och Baltikum bör det synas extra mycket.
Sverige och Finlands steg in i Nato går emot Rysslands uttalade vilja. Det betyder en ökad hotbild just nu, det har klargjorts från rysk sida. Just det är ett exempel på den form av utpressning och hot som Sverige och Finland inte kan tolerera att leva under. Därför är Nato-medlemskap för de båda länderna logiskt och nödvändigt. Tillsammans står vi starkare.
