Sylvia Asklöf Fortell: Fastan fyller fortfarande en viktig funktion
Under senare år har jag infört en ny rutin. En gång varje sommar har jag givit mig själv en digital lucka. Det innebär att jag talar om för familj och vänner att jag under si och så många dagar inte kommer att finnas på sociala medier eller vara nåbar via sms. Jag stänger av telefonen och går ut i trädgården.
Numera längtar jag varje år till denna digitala paus. Den behöver inte vara speciellt lång - men ändå så pass att reflexerna att ständigt leta efter telefonen försvinner. Att man känner att man kan tänka en tanke färdigt utan att ständigt bli avbruten av blipp eller surr. Oceaner av tid dyker upp vid horisonten. Det skapar tankefrid.
Svenska kyrkan definierar begreppet fasta: ”Att avstå från något för att vinna något annat.” I den kristna traditionen startar årets viktigaste fasta knappt sju veckor före påsk, på askonsdagen. (Dagen efter fettisdagen, ni vet, när man äter fastlagsbullar.) Fastan avslutas traditionellt på påskafton. Hela påskveckan kallas ”stilla veckan”. Långt in på 80-talet, när jag växte upp, skulle långfredagen respekteras.
Det fanns en uppskattning av det stilla utrymmet i livet.
Socialstyrelsen angav 2019 att 10 procent i åldersgruppen 18 och 24 år gjort minst ett uttag av ett antidepressivt läkemedel på apotek under året. Den psykiska ohälsan bland unga är starkt förknippad med stressen som exempelvis sociala medier för med sig, där utseende, saker och positionerande har blivit ungas sätt att fylla livet. Samtidigt finns det i Sverige ett onyttigt förakt för allt andligt. Jag menar inte att det andliga behöver vara en tro på Gud. Det kan vara en förmåga att blicka inåt och se på sig själv i förhållande till ”varat”, kanske i förhållande till sin hembygd, eller att man vet mycket om sin släkt. Att vi är en del av en större helhet.
Om man googlar orden ”fasta” och ”sociala medier” finner man att detta med att lägga bort sociala medier för att vinna sinnesfrid har blivit en trend. (Om nu trender är så viktiga - rent allmänt är det nog bra att undvika dem.) Fastan, att avstå från något för att vinna något annat, finns alltså kvar om än i annorlunda form. Och för att vi ska stå ut med det moderna livet är jag övertygad om att det är nödvändigt. Idag måste vi ta oss tid för det stilla utrymmet.
När vi avstår något (mat, sociala medier etc.) blir vi också medvetna om vad vi faktiskt har i tillgång till livet. Vilket ju var tanken med den kristna fastan till att börja med.
Ledarredaktionen önskar dig en glad påsk!
