Europas energiförsörjning avgörande om Ryssland ska isoleras
Ryssland kommer delvis att uteslutas ur det internationella betalningssystemet Swift, löd beskedet från flertalet EU-ledare i söndags (27/2). Swift har benämnts som "sanktionernas atomvapen”, det mest kraftfulla sättet att straffa Ryssland för den fullskaliga invasionen av Ukraina.
Men när detaljerna klarnat framstår det knappast en genomgripande sanktion. Ett flertal ryska banker, inklusive den största aktören Sberbank, undantas tills vidare från listan. Det gäller också Gazprombank, som är nära knuten till landets investeringar i utvinnandet och exporten av fossilgas.
Förklaringen är enkel. Ett flertal europeiska länder, allra främst Tyskland, är beroende av rysk gas för uppvärmning och elproduktion, och runt 40 procent av den importerade gasen bär Putins stämpel. Att helt isolera Ryssland ekonomiskt skulle innebära nedstängda gasledningar. Effekterna bara av den senaste tidens prisrusning på gas kan bli stora, inte minst inom jordbrukssektorn. Helt stoppad import skulle kunna få extremt allvarliga effekter, om inte beredskap och alternativ finns. EU har gasreserver som enligt kommissionen räcker vintern ut, men det är rimligt att anta att stoppad gasimport nu också kommer att innebära stoppad gasimport nästa vinter.
Tills dess är det mycket svårt att bli av med beroendet. Ändå är det precis vad man måste försöka för att helt strypa Rysslands absolut viktigaste intäktskälla. Som Polens energiminister Anna Moskwa uttryckte det (Politico 1/3) måste utpressningsverktyget vridas ur Putins hand.
Ett första steg är att sluta köpa kol och olja från Ryssland, och att få bort gasen från elproduktionen, där den är minst nödvändig. Fossilgas stod för runt 15 procent av Tysklands elproduktion under 2021. Snabb utbyggnad av solkraft kan minska andelen något. En återstart av de tre kärnkraftsreaktorer som stängdes vid årsskiftet skulle hjälpa ännu mer, liksom en driftförlängning av de tre reaktorer som planeras att stängas i slutet av 2022. Frankrike kan eventuellt producera mer el i sin stora kärnkraftsflotta för att stötta upp det tyska elsystemet. Sverige skulle kunna bidra genom att återstarta Ringhals 1. All elproduktion kan göra skillnad, och särskilt om den är planerbar.
Uppvärmningen av 41 miljoner tyska hem, och många fler i andra europeiska länder, är den verkligt svåra nöten att knäcka. Import av flytande fossilgas från exempelvis USA, Qatar, Norge och Algeriet kan fylla en del av bortfallet, även om det finns osäkerheter och svårigheter kring tillgången och leveransen. Energieffektiviseringar och installation av värmepumpar kan minska behovet.
Ett gasberoende energisystem byggs kanske inte om på en sommar. Men med en krigstidsmobilisering, samordning mellan gaslager, snabbt ökade importmöjligheter och borttagna skygglappar kring kärnkraften kan mycket göras redan till nästa vinter. Europa måste så snabbt som det överhuvudtaget är möjligt bli oberoende av den ryska energin. Det är lika bra att sätta igång.
