Patrik Oksanen: Europa firar i dag freden, i Ryssland firas imperiet och militarismen

När vi förrförra fredagen här hemma i Sverige hade tankarna på stundande Valborgsfirande och en härlig långhelg slog en rysk robot ned i mitt i natten i bostadshus i Uman, två och en halv timmes bilfärd söder om huvudstaden Kyiv. Uman ligger långt från fronten och bostadshuset saknade militärt värde.

För syskonen Sofiia och Kyrylo tog livet slut där. Sofiia beskrevs av sin lärare som en kreativ och nyfiken elvaåring. Hon fick aldrig chansen att uppleva fred och frihet. Hennes bror Kyrylo blev 17 år och gick sista året på gymnasiet, en smart och snäll elev som hade sett fram emot att få studera vidare. De efterlämnade sig en yngre bror och sina föräldrar, som sov i ett annat rum och överlevde attacken.

Sofiia och Kyrylo var två av sex barn som förlorade livet i attacken, vars enda syfte var att med terror sprida skräck som medel för underkastelse.

Totalt dog 23 av de som bodde i lägenhetshuset i Uman. Sedan Rysslands förnyade anfallskrig inleddes i fjol har minst 478 barn dödats. President Zelenskyj skrev på Twitter att den som förbereder en robotattack måste veta att han kommer att medverka till mord, och att alla som varit inblandade är terrorister och mördare och behöver bli straffade.

Zelenskyj kom under veckan att göra blixtbesök i Helsingfors och träffade de nordiska statsministrarna, efter inbjudan av president Niinistö. Därefter reste han till Haag i Nederländerna, där den internationella krigsförbrytartribunalen finns. I Haag upprepade Zelenskyj kravet att rättvisa måste utkrävas för de ansvariga för Rysslands anfallskrig och för de som gör sig skyldiga till krigsförbrytelser.

En som visste något om fasorna med krig, förtryck och terror var Robert Schuman. Han var aktiv i den franska motståndsrörelsen och kom att gripas av den nazistiska ockupationsmakten. Före kriget satt han i nationalförsamlingen och efter kriget kom att han bära flera tunga regeringsuppdrag.

Den 9 maj 1950 presenterade han och Jean Monnet Schumanplanen. Erfarenheten efter första världskrigets ”aldrig mer” var att ord inte räckte för att behålla freden i Europa i allmänhet, och i synnerhet inte mellan Tyskland och Frankrike. Därför föreslog Schuman idén om gemensam kontroll av kol- och stålproduktion, det som försvarsindustrin behövde. Den grundläggande idén var att det skulle leda till att ett land inte kunde rusta mot det andra, men också att enat Europa inte kan skapas över en natt eller med en enskild plan. Det byggs genom konkreta framsteg, som skapar först och främst en verklig solidaritet.

Schumans plan ledde till dagens EU, den union som Ukrainas befolkning drömmer om att bli en del av. 92 procent av ukrainarna vill att landet ska gå med i EU. Ett Ukraina som går vägen mot Robert Schumans dröm visar att ett annat Ryssland är möjligt, något som Kreml hatar. Ett Ukraina integrerat i EU, tillsammans med Estland, Lettland och Litauen visar också att den ryska storimperialistiska drömmen är död. Det är den framtiden som Ukraina slåss för, och i senaste Eurobarometern stödjer också 65 procent av EU-medborgarna att EU köper och förser Ukraina med vapen att försvara sig. I Sverige är stödet för Ukraina solitt.

Men nyligen har vi också sett en allvarlig testballong för att skapa en Swexitdebatt inför Europaparlamentsvalet nästa år. Det har föregåtts av mindre testballonger som arga och ultimativa utspel kring lagstiftningsprocessen om en gemensam flyktingpolitik och arbetstidsdirektivet, såsom EU:s domstol har uttolkat det. Det är naturligtvis helt legitimt att vara kritisk till olika beslut som fattas, men det är ju inte som så alla tokiga beslut som fattas i Stockholm och som missgynnar Blekinge får debatten att gå mot hållet att Swexit ska innebära att Blekinge lämnar Sverige.

Att använda sig av det avlägsna Bryssel som slagträ för att bedriva populistisk politik kan vara effektivt tills den dagen då man överraskad står där och ser att den eld man lekte med blivit verklighet. Fråga Boris Johnson i Storbritannien.

Därför är Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons tonläge med formuleringar som ”EU-medlemskapet bli farligt lik en tvångströja” en väckarklocka. Vi kan ha synpunkter på vad EU gör, för en vision utan en plan kommer att vara en vandring med felsteg, misslyckanden, men framför allt försök igen att förbättra.

Vi lever i en säkerhetspolitisk kronisk kristid, där rysk och kinesisk revanschism hotar den regelbaserade världsordningen till förmån för den starkes rätt, samtidigt som demokratin minskar i världen under trycket av yttre och inre auktoritära strömningar. Därför behöver vi hålla blicken på den större bilden.

Robert Schumans vision av ett Europa i fred och frihet är något som ukrainare dör för varje dag. Låt oss inte glömma det den 9 maj, som också sammanfaller med Kremls firande av Segerdagen, en militaristisk och imperialistisk dag. Kontrasterna kring vilka slutsatser som ska dras efter andra världskriget, och vad som står på spel för Ukraina och hela Europa blir inte tydligare än på den dagen. Den striden om framtiden kommer att kosta mycket blod när Ukraina går till motoffensiv för att befria de ockuperade områdena, en förutsättning för att landet en dag ska kunna uppleva just fred och frihet.

Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.