EU-valet säger inget om riksdagsvalet
Efter söndagens EU-val gick den samlade vänstern ut och jublade över resultatet. Miljöpartiet (som blev tredje största parti och landade på 13,9 procent) och Vänsterpartiet (11 procent) sopade mattan med övriga partier. Sydsvenskan beskrev att valet var en “rödgrön smocka” och Aftonbladet påpekade att väljarna underkände Ulf Kristerssons lag.
Men riktigt så enkelt tycks det inte vara. Under torsdagen kom SCB:s partisympatiundersökning. Där blir det tydligt att det egentligen inte går att dra speciellt många slutsatser alls av EU-valet för att förstå hur folk skulle rösta om det vore riksdagsval.
I partisympatiundersökningen landar Miljöpartiet pladask med drygt en procents marginal över spärren på 5,2 procent. Det skiljer alltså nästan tio procentenheter från EU-valet. Både KD och L ligger, enligt SCB i dagsläget en bit under spärren med 2,8 respektive 3,2 procent. Miljöpartiets, Liberalernas och Kristdemokraterna valsiffror i EU-valet för både Blekinge och Sverige säger kort sagt väldigt lite om deras möjlighet i ett riksdagsval.
Och detta beror i grund och botten på det usla valdeltagandet på knappt över 50 procent i EU-valet. Att nästan hälften av Sveriges befolkning inte röstade gjorde att vissa partiers siffror snedvrids eftersom de får en proportionellt högre procent än de annars hade fått. Kort sagt: hade moderater, socialdemokrater och sverigedemokrater gått och röstat i större utsträckning hade inte Miljöpartiet fått så höga siffror. Och L och KD - men kanske även C - hade åkt ur EU-parlamentet helt om det inte var för de låga valdeltagandet.
Med det sagt ska man inte se EU-valet som något annat än ett val av just parlamentsledamöter till EU.
Vad man däremot kan konstatera av SCB-undersökningen är att Tidöregeringen bör känna sig smått orolig. Det är förvisso långt till nästa val, men det betyder inte att man inte ska lägga in växlarna på nationell nivån nu.
