Alfons Carlsson: Ett apatiskt landskap för ungdomar
Valet 2022 var en väldigt spännande tid för mig. Jag var anställd av LUF:s sydostdistrikt, Blekinge, Kronoberg och Kalmarsund. Sommaren gick åt kampanj på diverse stränder, marknader och stadsfestivaler. Jag blev vald som distriktsordförande för LUF Blekinge och lärde mig hur man värvade och aktiverade nya medlemmar. Jag märkte dock att det var enormt svårt att aktivera nya medlemmar, även de som redan var Ayn Rand-läsande, statsfientliga liberaler. Även om mycket går att skylla på mig som ordförande så spelar det politiska klimatet en enorm roll, och för ungdomar gick det landskapet att jämföra bäst med en tundra.
Jag märkte tidigt att det var samma ansikten bland ungdomsförbunden var jag än kampanjade, vare sig om det var på en skola i Olofström eller Oskarshamn. Precis som i LUF var det medlemsbrist i de flesta förbund, Covid-19 hade gjort en ungdomsgeneration oengagerade och detta hotade förbunden, särskilt i smådistrikt som Blekinge. Även om det var några år sedan pandemin så har förbunden ännu inte återhämtat sig helt och, inte för att låta pessimistisk, kanske aldrig gör det heller.
Tiderna av öppna MUF-barer, Folkets hus-häng och politiskt arrangerade danser är över. Ungdomsförbunden är sig inte lika, på gott och ont. Ungdomspolitiken handlar mer om politik nu än den gemenskap som präglade ungdomsrörelserna innan. Visst är det bra att politiken har stor plats i förbunden, men genom ett för stort fokus och allvar missar man en stor målgrupp som inte enbart vill snacka politik efter skolan.
”Även om det var några år sedan pandemin så har förbunden ännu inte återhämtat sig helt och, inte för att låta pessimistisk, kanske aldrig göra det.”
Ungdomsförbunden har tagit sig an en roll som grundskola för mini-politiker. Istället för radikala åsikter och utspel kalkylerar man sina drag noggrant, en viktig egenskap för politiker, en mindre viktig egenskap för en ungdomsförbundare som vill få ett utlopp för sin frustration. Man försöker forma sig en bra framtid som politiker, något man ändå har en bättre chans att bli genom att vara en bråkig, men principfast, vakthund snarare än en dresserad och skygg knähund. Alla vill inte bli politiker, ungdomsförbunden måste även plocka upp dem som inte vill sitta i kommunfullmäktige men som vill få sin åsikt hörd.
Det är inte bara allvar och glädjelöst, tvärtom, men det krävs en viss typ av person för att uppskatta de aktiviteter som förbunden anordnar. Även aktiviteter som inte har med politik att göra präglas ändå av politiska samtal och administrativt föreningslingo. Självklart lockar inte ett totalt målfokus på politiken när man vill ha kul efter skolan, man måste våga utöka sin bredd av aktiviteter.
”Alla vill inte bli politiker, ungdomsförbunden måste även plocka upp dem som inte vill sitta i kommunfullmäktige men som vill få sin åsikt hörd.”
Om föreningar ska få det lyft de desperat behöver, och utöka det politiska samtalet till dem som till synes verkar ointresserade, behövs politiken tas på mindre allvar. Nya medlemmars första aktivitet kanske inte ska vara en föreläsning om det kommunala utjämningssystemet, utan bara ta en kaffe. Fika är ju trots allt den bästa inkörsporten till politik. Det var så jag, och många andra började, genom en liten fika med ordföranden och snacka lite. Inte bara politik, självklart det också, men att få lära känna personen bakom åsikterna.
Somliga tycker att det är bra att kultur och andra fritidsaktiviteter inte enbart drivs av ungdomsförbund. De har en god poäng. Om man vill dansa ska det inte betyda att man måste ta ställningstagande för en viss politik. Men det finns ingen anledning att ungdomsförbunden inte ska driva sådana aktiviteter med medlemmar som har samma principer. Genom att ungdomsförbunden utesluter fester, konserter eller Dungeons and Dragons- kvällar gör vi politiken osexig och torr.
Ungdomspolitiken behöver nya medlemmar, nya aktiviteter och nya attityder. Ungdomspolitiken ska vara rolig för så många som möjligt, inte bara en liten grupp nördiga ideologer. Det ska vara kul att verka inom politiken, både för att locka medlemmar som idag ser politiken som tråkig och för att aktiva inte ska gripas av den paralyserande stressen som många möter.
Om ungdomsförbunden ska överleva så behöver ungdomspolitiken avpolitiseras en gnutta.
