Enligt Delmi är vi alla högerextremister

Inte tog det lång tid innan en rad debattörer uppmärksammade att rapporten hänger ut enskilda borgerliga skribenter för att legitimera främlingsfientlighet och rasism. Bland dessa inte minst de före detta ledarskribenterna på Svenska Dagbladet, Ivar Arpi och Per Gudmundsson.

Men låt oss för ett ögonblick stilla sinnet och gå till botten med hur rapporten faktiskt resonerar. Ämnet i sig är ju relevant och förtjänar att tas på allvar.

Rapporten, som är författad av docenten i medie- och kommunikationsvetenskap Mattias Ekman, har ett par poänger. Inte minst hur dagens algoritmer som styr nyhetsflödet på sociala medier premierar det tabubrytande, och därmed också driver folk att uttrycka sig mer och mer extremt. Naturligtvis skapar detta ingen gynnsam jordmån om man liksom denna ledarsida är övertygad om att spridning av rasism och hat förgiftar det demokratiska, offentliga samtalet.

Tyvärr finns här också en rad direkta felaktigheter, såsom när rapporten lyfter ett antal fall av påstådda ”rasistiska element” och hur dessa reproducerats av ovan nämnda opinionsbildare.

Ekman tar exempelvis upp hur högerskribenter lyft frågan om hur Sveriges etniska sammansättning kommer att förändras till följd av ökad invandring. Denna menar Ekman kan härledas ur den högerextrema föreställningen av ett ”folkutbyte”, men det är också här han begår ett praktfel som forskare.

Idén om ett ”folkutbyte” är sprungen ur den franske högerextreme författaren Renaud Camus (Le grand remplacement) som lanserade teorin i en bok 2010. Teorin bygger på föreställningen om att den stora invandringen till väst har varit orkestrerad av en folkvald elit, i syfte att byta ut befolkningen etniskt, något bland annat Expo har skrivit om. Alltså motsatsen till den vedertagna sanningen att invandringen drivs av människors egna och spontana vilja i sökandet efter ett säkrare och bättre liv.

Att Ekman inte uppmärksammar denna väsentliga skillnad gör i praktiken att han både förringar en allvarlig konspirationsteori, men också att han smetar den på opinionsbildare som aldrig har gett uttryck för sådana tankar. Som forskare vid en statlig kommitté borde man kunna förvänta sig bättre koll på sitt eget ämne.

Missförstå mig rätt. När Per Gudmundsson på Twitter skriver att fem miljoner flyktingar skulle innebära ”Nationens undergång på en generation”, kan man på goda grunder ifrågasätta hans språkbruk. Men om man med ”nationens undergång” menar att dagens nation med en majoritet av etniska svenskar inte skulle vara sig lik har han ju rätt i sak. Åtminstone ligger det ganska långt från en världskonspiration om etnisk rensning på vita.

Detta är inte heller första gången som Delmi blandar opinionsbildning med forskning. 2017 publicerade Delmi studien ”Invandring i medierna” av medieforskaren Jesper Strömbeck. Men i stället för enbart en saklig analys av hur medier porträtterar invandring ägnar sig Strömbeck också åt att väga argumenten för, respektive mot invandring och drar slutsatsen att argumenten för är övervägande. Som grädde på moset använder han till sin egen flyktingliberala debattbok Utan invandring stannar Sverige (Volante, 2015) som källa. Hur detta kan vara en medieforskares uppgift är svårt att förstå, vilket jag påpekade i Svenska Dagbladet för ett par år sedan.

Som Jens Runnberg konstaterar i Dagens Nyheter är det inte Statens roll att klassa opinionsbildning som respektabel eller ej. Att man dessutom gör det på forskningsmässigt mycket oklara grunder är ännu ett skäl för att slänga Delmis regeringsuppdrag i papperskorgen.