En syrefattig demokrati drabbas också av algblomning

När jag växte upp var båda mina föräldrar politiskt aktiva. På min gymnasieskola hade ett antal partier sina olika ungdomsavdelningar. På partiexpeditionen kokade vi kaffe till kursen vi skulle gå. Politiken och de politiska processerna fanns närvarande i min vardag.

I veckan släpptes Ungdomsbarometern. Det är en rapport baserad på tusentals intervjuer med unga. ”En av fem killar tar helt eller delvis avstånd från att demokrati alltid är bäst. En ökning från 12% sedan 2021” står det i rapporten.

Bara knappt 40 procent av ungdomarna anger att de är intresserade av samhällspolitik. 2018 var siffran 50 procent.

I onsdags höll Länsstyrelsen Blekinge ett stort seminarium om vikten av att behålla en levande och vital demokrati. Det kan låta torrt - det var det inte. De flesta av Blekinges stora aktörer var inbjudna. Sparresalen i Karlskrona var nästan fullsatt. Journalisten Jan Scherman visade sin film Make Democracy great again, i vilken han tar avstamp i sin egen familjehistoria. Därefter träffar han politiker, journalister, gräsrötter och aktivister, både demokratiska och antidemokratiska, för att försöka förstå vad som håller på att hända med ett vacklande demokratiskt samhälle.

Det är svårt att inte bli svartsynt. Medielandskapet som växer fram fungerar splittrande och fragmentiserar tillvaron i stället för att skapa en sammanhållen världsbild. Bakom skärmen kan man skriva och göra allt. I detta tappar människor fotfästet. Inom politiken finns allt färre politiskt aktiva, vilket gör det svårt att besätta poster. Och bakom ledarna finns det ingen som kan ta över. Politiken urartar, med rättshaverister på vallistorna, i veckan demonstrerat i vårt eget län. Gaphalsarna och extremisterna tar över politiken, precis som de stundom gör i de sociala medierna - de vettiga rösterna tystnar.

Hur gör man för att vända den här trenden? Hur gör man exempelvis för att nå en ungdomsgeneration som inte längre vill ta del av samhällsutvecklingen? För det är ett val, och ett förhållningssätt, som vi måste diskutera.

Det finns moteld. Schermans film gav ett fint exempel på ett viktigt demokratiprojekt i USA. En av filmens ljuspunkter organisationen Braver Angels, vill lära en generation som aldrig har diskuterat med annat än okvädningsord på sociala medier, att bemöta varandra med respekt.

Man delar upp sig, för eller emot en fråga, exempelvis rätten att bära vapen. Det finns en ordförande i rummet. Ungdomarna argumenterar för sin sak, i turordning. Strikta regler gäller. Det är otillåtet att vända sig direkt mot den som just har pratat. Den enda man får vända sig till, är ordföranden i rummet. Man har rätt till repliker.

Med andra ord, debatten förs precis som i ett demokratiskt valt parlament. Debatten blir ordnad och sansad. Ungdomarna lär sig hantera att motståndaren inte är någon att svära åt, utan framför allt någon att lyssna på.

Här någonstans ligger både roten och boten. Att mötas på riktigt och se varandra - ecce homo, se människan. Det låter så otroligt klyschigt, nästan så jag drar mig för att skriva det. Men det är min övertygelse att det är på det viset.

En demokrati måste syresättas för att överleva, återväxten måste finnas. Vad som händer med vatten som inte syresätts ser vi i Östersjön. Ekosystem slås ut, algblomning uppstår, som ett symptom på en omgivning i obalans.

Vi kan gott säga, att den svenska demokratin nu har drabbats av algblomning. Ett symptom på ett samhälle i syrefattig obalans.