Sylvia Asklöf Fortell: En historisk förlaga som alla borde sky
I januari skrev jag på ledarsidan om journalisten Ingrid Carlbergs bok ”Marionetterna – en berättelse om världen som politisk teater”. Boken gavs ut förra året och fick bred uppmärksamhet. Ingrid Carlberg sitter i Svenska Akademien sedan 2020.
I sin bok beskriver hon den man som egentligen är uppfinnaren av massproducerad propaganda. Tysken Willi Münzenberg fick under brinnande rysk revolution och inbördeskrig ett uppdrag att för Lenins räkning bygga upp en kommunistisk propagandaapparat i Tyskland - det land som Lenin trodde skulle vara nästa land där revolutionen skulle utbryta.
Münzenberg byggde upp ett helt ekosystem av falska organisationer och kommittéer. Han tryckte tidningar som i lönndom var ägda av Sovjet. De distribuerade i olika grad förvanskade och falska nyheter. Allt födde vartannat på ett sätt som lätt kan jämföras med de digitala trollfabriker i modern tid har blivit kända i St.Petersburg. Lenin citeras i Carlgrens bok: ”Det viktiga är inte hur det verkligen förhåller sig, utan hur det ser ut att vara.”
”Han tryckte tidningar som i lönndom var ägda av Sovjet. De distribuerade i olika grad förvanskade och falska nyheter.”
Innehållet i SD:s kampanjer har diskuterats, liksom skalan på det som spridits. Jag vill nog ändå hävda, att det allra allvarligaste är försöken att dölja det. Och när det inte har fungerat, då reagerar SD primärt på sätt. 1. ”Det är inte så farligt.” I denna argumentation hävdar partiledaren att det är enskilda medarbetares verk, och låter fotfolket framför skärmarna ta skulden, inte chefen. 2. ”Det är alla andras fel.” Men nej, det är ju inte det. SD har dragit det här på sig, helt själva, och därmed äventyrat sina planer på regeringsinträde.
SD själva hävdar, att de inte sysslar med desinformation via sina anonyma påverkanskonton. Men i ett exempel klipper man ihop en film där Magdalena Andersson säger att hon vill ”förgöra Sverige”.
”Det där klippet kan ju ingen gå på”, säger försvararna. Men så kallade deep fakes (filmer som manipulerats för att det ska se ut som om någon har sagt något som inte är sant) är en realitet på nätet sedan några år. Metoderna undergräver känslan av äkthet. De gynnar inställningen att det ”viktiga är inte hur det verkligen förhåller sig, utan hur det ser ut att vara”. Populister har en osviklig förmåga att tänja på gränser vilka borde lämnas orörda, det är deras modus operandi - sätt att verka. I det ingår också att skylla i från sig: ”Det var ett skämt”. ”Det var satir”.
”Populister har en osviklig förmåga att tänja på gränser vilka borde lämnas orörda.”
Willi Münzenbergs metoder att massproducera propaganda är enklare än någonsin att kopiera. Därför är det viktigare än någonsin att inte göra det. Om vi inte ens kan dela den ambitionen i det demokratiska samtalet, då ligger vi illa till.
