Anders Gustafsson: En fråga som fler borde ställa
De som tycker att man ska anpassa nybyggnationer i äldre kulturmiljöer till befintlig arkitektur eller som tycker att nybyggnation överhuvudtaget borde inspireras mer av äldre tiders arkitekturstilar möter ofta hårdnackat motstånd.
Ett lågvattenmärke i debatten gavs häromåret i en av Sveriges största dagstidningar av en av åra mest namnkunniga arkitektur- och designskribenter, Ingrid Sommar. I en kulturartikel i Sydsvenskan skrev hon att de som argumenterar för nybyggnation i äldre tiders arkitektur, som exempelvis populära Arkitekturupproret, står för ”obehaglig nationalism, ja isolationism. Ungefär som att Sverige borde gå ur FN ungefär” (Sydsvenskan den 12 november 2018). Ett annat var när ett antal arkitekter insinuerade att IT-entreprenören Björn Sundebys planer på ett helt nytt sekelskifteshus i Växjö, med inspiration från pampiga Strandvägen i huvudstaden, på något sätt skulle vara ett slags odemokratisk kupp...
Nej, man är inte nationalist eller reaktionär för att man tycker om nybyggnation i arkitektoniska stilar före 1930-talet då funktionalismen påbörjade sitt segertåg över världen under stridsropet att ornament var brottsligt. Och om nu minns: antikens Grekland är ju inte bara den klassiska arkitekturens vagga, utan också demokratins.
Men just därför blev jag så glad när jag häromdagen läste Kerstin Porsheds reportage med Gösta Carlberg, relativt ny fastighetsentreprenör i Blekinge (BLT den 2 april). Orsaken till reportaget var att hans företag Kvaltitetsbostäder AB nu är i full färd med att pietetsfullt renovera en vacker sekelskiftesfastighet i hörnet Västra Prinsgatan/Konstapelsgatan på Trossö.
Och jag blev inte bara glad för att man tar tillvara på de gamla fantastiska kakelugnarna, boaseringarna och stuckaturerna utan också därför att Carlberg vågade ge den modernistiska åsiktskorridoren en höfttackling.
”Det är roligt att gamla och stilfulla hus får en renässans. Jag förstår inte varför man bara bygger dessa fula betonghus i Sverige. Utomlands är det inte alls så. Tyskland eller Danmark, det spelar ingen roll var man tittar, men där finns det plats för det vackra också. Karlskrona med sitt unika läge borde verkligen kunna göra mycket mer”, sade han till BLT (den 2 april).
Politiker, stadsbyggare och exploatörer lyssnar ni? Karlskrona med sin fantastiska byggnadshistoria – Fredrikskyrkan, Tyska kyrkan, Björkholmen, Wasaskjulet för att nämna några – borde i mycket högre utsträckning värna om sin byggnadshistoria. En relevant följdfråga är också varför man glömde bort de mycket lyckade erfarenheterna från Bomässan 93 där nya hus uppfördes i samklang med befintliga kulturvärden.
Ett större hänsynstagande till den kulturmiljö som redan finns på platsen kan också minska konflikterna vid förtätning, skapa folklig acceptans för att vi blir fler på en begränsad yta.
Från forskning vet vi exempelvis att allmänheten, till skillnad från arkitekter och stadsplanerare, i högre utsträckning önskar visuell kontinuitet vid förtätningar, alltså att nytillskotten harmonierar med den kulturhistoriska miljön som redan finns på platsen. Läs exempelvis arkitekturforskaren Catharina Sternudds mycket intressanta avhandling med Karlshamn som utgångspunkt.
Det tankeförbud som gör att nybyggnation i äldre arkitektoniska stilar är så avlägset borde upphävas. Fler borde likt Gösta Carlberg ställa de mycket grundläggande frågorna. Varför är så mycket som byggs så fult?
