El-Haj-affären är ett symptom på något större
I fredags rapporterade Sofie Löwenmark i Expressen (9 februari) att den (då) socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj hade försökt att påverka Migrationsverket i ett fall som rörde en imam med sympatier för Muslimska Brödraskapet. Och under måndagen lämnade El-Haj partiet. Han kommer däremot att sitta kvar i riksdagen som politisk vilde.
El-Haj har länge kritiserats för Hamas-kopplingar, framför allt efter att han deltagit i en Palestinakonferens under våren, där han sågs krama den Hamas-kopplade ordföranden.
Men partiet med Magdalena Andersson i spetsen har försvarat El Haj med näbbar och klor. “Han har ägnat sitt politiska liv för att bekämpa Hamas”, konstaterade hon under oktober 2023. Och när Ulf Kristersson menade att det finns en “terrorromantik” inom S svarade en tårdrypande Andersson “Hur kan du göra så här?”.
Vad som gjorde att bägaren till slut rann över verkar däremot inte nödvändigtvis vara hans umgänge med extremister. Nej, snarare tycks det handla om att kopplingarna blev offentliga. I SVT (den 12 februari) påpekar Lena Hallengren att partiet faktiskt känt till att El-Haj försökt påverka Migrationsverket. Men ändå låtit honom sitta kvar.
”Hur ska man veta att Socialdemokraterna inte får in extremister i sina led?”
Det måste således vara riktigt nedrigt för Socialdemokraterna att El-Haj i slutändan ändå valde sig själv och den palestinska väljargruppen framför partiet. Och i dag är somliga socialdemokrater i uppror. Men inte främst över hans samröre med diverse mörkermän, utan hans vilde-status i riksdagen: ”Det här är ett oacceptabelt agerande av Jamal El-Haj och ytterligare ett bevis för att han sätter sina egna intressen före partiets”, sade Lena Hallengren (S).
Så hur ska man kunna lita på S? Hur ska man veta att Socialdemokraterna inte får in extremister i sina led?
Det har varit flera bittra bakslag för S när det kommer till invandrarröster. Partiet Nyans tog många socialdemokratiska väljare i förra valet, framför allt i Malmö. Och nu förlorar de även ett dragplåster i El-Haj. Nyans har redan uppvaktat El-Haj och till och med erbjudit honom partiledarposten. Magdalena Andersson gick dessutom – likt alla andra partiledare – ut och fördömde Hamas attacker på israeler den 7 oktober. Det ledde till mängder av aggressiva kommentarer på framför allt sociala medier.
El-Haj-affären handlar dock inte enbart om förehavanden hos en enskild riksdagsledamot. Det är ett symptom på något större. Dels visar det på Socialdemokraternas bristfälliga moraliska kompass där makten ständigt går före vad som är anständigt och ärligt. Men det visar också på problemet när ett parti gör sig beroende av enskilda politiker för att tilltala en väljargrupp.
