Det gör ont att slå huvudet i ett pristak

Att komma överens om något slags gemensam prisnivå på livsmedelsmarknaden är däremot en mindre bra idé. Inte ens om den skulle vara ”frivillig”.

Dadgostar nöjer sig dock inte med det, utan menar att regeringen ska vara beredd att gå vidare med lagstiftning för att skapa ”någon typ av prisstopp och reglera priserna” (SR 8/3).

Det är en socialistisk reflex att vilja styra priser. Och grunden till ekonomisk katastrof. Socialism är inte bara de fattigas fiende, den gör också fler fattiga och utan bröd. Symbolen för fallerade socialistiska stater är köer utanför butiker med tomma hyllor men med reglerade låga priser på hyllkanten. Den statliga priskommittén kommer att få det hett om öronen.

Ska man vara rättvis mot Nooshi Dadgostar – det ska man – nämnde hon frågan om ökad konkurrens. Det är helt rätt. Det behövs åtgärder för att stärka konkurrensen, vilket främst åstadkoms med underlättande av etableringar, sänkta skatter och borttagande av skadliga regleringar.

Det går förstås – om man är lagd åt det hållet – att reta sig på att flera ägare till de största Ica-butikerna har blivit mycket rika. De flesta livsmedelshandlare har det dock inte så enkelt. Men just framgången för Ica och etableringen av de största butikerna har med stordriftsfördelar att göra, vilka medför att konsumenterna kan ta del av lägre priser och större utbud än vad de annars hade kunnat göra. Icas dominans har de senaste åren dessutom mötts av lågpriskonkurrenter som Lidl inom livsmedel och andra aktörer som Rusta, Ö&B och Dollarstore för övriga hushållsprodukter.

För många mindre livsmedelsbutiker är dock marginalerna mycket magra. Det senaste året har höjda elpriser försvårat för alla led. För en del mindre butiker har kostnadsökningarna blivit det som gjort att kalkylen inte längre går ihop. I konkursstatistiken visar det sig genom att många detaljhandelsföretag tvingas kasta in handduken. Kreditupplysningsföretaget Creditsafe konstaterade i en rapport över konkurserna i januari i år att det finns ”väldigt tydliga utmaningar för företagen som jobbar mot konsumenter, där slår konkurserna nu igenom med full kraft.”

Precis som snabbt ökade lönekrav och andra typer av kostnadsdrivande regleringar slår pristak hårdast mot de minsta aktörerna. Det är de som kommer att falla först. Då kommer staten snart att tvingas till ytterligare stödåtgärder för att rädda mindre livsmedelsbutiker, inte minst på landsbygden.

Sverige har en lång historia av statliga pris- och konkurrensbegränsande regleringar. 1956 omfattades exempelvis radioapparater, bildäck och vistelser på pensionat av prisreglering. (Betänkandet ”Effektivare prisövervakning” 1960) På de flesta punkter har Sverige släppt på regleringarna. Och att gå tillbaka åt det hållet är ett riktigt uselt recept.

De marknader där regleringar finns kvar i hög utsträckning – som hyror – brottas som ofta med problem. Varken livsmedelspriser eller för den delen elpriser kommer att lösas med pristak eller prisstopp. I slutänden är det alltid medborgarna som får betala priset för sådana ingrepp på marknaden – med köer och tomma hyllor.