Det förebyggande fredsarbetet har slagits ut

”Hur tror Schyman att Hitler besegrades?”, är rubriken på ledaren den 26 juli 2022. Skribenten Anders Gustafsson är inte den första som drar fram Hitler så fort förslaget om fred med fredliga medel kommer på tal. Det brukar ta några sekunder - i varje debatt, vid varje förslag om att lösa konflikter med annat än våld.

Den centrala frågan i den text jag skrivit i ETC (24 juli) handlar om vår syn på våldet. På alla nivåer. I de nära relationerna, i civilsamhället och i de internationella relationerna

Jag menar att alla nivåer hänger ihop. Vi försöker lära barnen att inte slåss. Vi vill se förebyggande arbete för att minska samhällsvåldet, tidiga insatser och samarbete mellan olika myndigheter. Vi har sociala insatser för att möta och mota våldet i nära relationer. Vi möter inte de unga männens skjutningar med att skjuta tillbaka. Tron på tidiga insatser och förebyggande arbete är de flesta överens om. Det är en civilisatorisk utveckling byggd på kunskap och erfarenhet av vad som fungerar.

Det som förvånar mig är att så många klamrar sig fast vid idén om att just internationella relationer ska betraktas och behandlas på ett annat sätt. Där tillåts krigets och våldets idé inte bara leva kvar utan dessutom utvecklas i nya raffinerade vapensystem och sedan rättfärdigas med historiskt vunna segrar. Här är förstås Hitler oslagbar. Men vi har haft (och har) många krig sedan dess. De flesta utanför vårt omedelbara synfält men där Sverige som land ändå deltagit med vapen och ibland med soldater. Få är de militära segrarna. Fiaskot med kriget i Afghanistan finns att beskåda för varje intresserad. Stormakters intressen av att föra krig i andra länder har sin givna utgångspunkt i ekonomiska intresse i den egna vapenindustrin men också viljan att säkra marknader och lägga under sig vitala geopolitiskt intressanta områden.

Så har det sett ut länge så det är alltså inte jag som vandrar runt i samma gamla invanda cirklar, som Anders Gustafsson skriver. Det gör däremot krigsförespråkarna och militaristerna som gladeligen hejar fram aldrig tidigare skådade miljardsatsningar på det militära försvaret, ackompanjerat av ett medlemskap i Nato. De fiendebilder som envist har producerats det senaste decenniet har helt slagit ut det förebyggande fredsarbete som borde ha gjorts, inte minst på diplomatins område. Det är en sorglig syn eftersom vi just nu befinner oss i en akut global klimatkris som kräver ett globalt civilt samarbete och ett politiskt ledarskap med respekt för fakta.

Gudrun Schyman