Det är vi som är offren

Sedan dess har inte mycket förändrats. Eliassons uttalande går som en röd tråd till mordet på Mikael, 39, förra veckan. Mikael stod upp mot ett ungdomsgäng och sköts som svar till döds framför sin 12-årige son.

Det är inte första gången, även om utgången tidigare inte varit lika illa. Två killar drog ner bikinitrosorna på en 11-årig flicka på ett badhus i Lund under 2022. Familjen larmade familjen polisen och när pappan Erik Sjöbring kom ut ur badhuset blev han misshandlad framför sina barn. Sjöbring fick hjärnskakning och en bruten fot. Fängelsestraffet landade på ett år och nio månader samt ett skadestånd på 45 000 kronor (SVT den 8 mars 2023). “Domen är ett hån” beskrev Erik då.

Att kriminella skjuter hejvilt och ger sig på oskyldiga som säger ifrån i Sverige är dock ingen slump. Det hade inte behövt vara så. Givetvis har det flera bottnar, men en anledning är att politiker, rättssamhället och opinionsbildare har legitimerat de kriminella, betraktat dem som offer – och emellanåt till och med hyllat dem.

Snart efter mordet på Mikael började talet om fritidsgårdar. Jan Jönsson (L), oppositionsborgarråd i Stockholm stad, konstaterade på sociala medier att “staden måste [...] förstärka socialtjänst, skolor och fritidsgårdar”. I Skärholmen finns för tillfället hela fyra (!) fritidsgårdar. Med mordet på Mikael har det skett tre skjutningar i Skärholmen sedan början på mars. Så hur många fritidsgårdar krävs egentligen för att få slut på skjutandet?

Aftonbladets ledarsida å sin sida hänvisade på sociala medier till att “mänskliga rättigheter” måste kvarstå. Men det är talande att det nämns just när det handlar om en ung gängkriminell mördare. Gäller inte samma mänskliga rättigheter när det kommer till den 12-årige pojke som sett sin pappa skjutas i ansiktet? Eller när Erik Sjöbrings barn såg honom bli misshandlad för att hans dotter blivit sexuellt ofredad? Var var Mikaels mänskliga rättigheter när han sköts?

Emellanåt har kriminella till och med hyllats. Rapparen Yasin vann pris som Årets artist av P3 Guld. Då stod han åtalad för kidnappning av rapparen Einár, som senare mördades. Yasin dömdes senare för förberedelse till människorov till tio månaders fängelse. Rapparen Abas Abdikarim Bakar, dömd för narkotikabrott och grovt vapenbrott, uppträdde under 2022 på Fridays for Futures klimatstrejk. Och rapparen Dree Low, har ironiskt nog prisats som “Årets framtidsnamn” på P3 Guld och har nominerats två gånger till Grammisar. I dag är han dömd till ett års fängelse för ett rån i Stockholm, men befinner sig på flykt, efterlyst av polisen (Expressen den 12 feb).

Problemet från Dan Eliasson till i dag är att offentligheten konsekvent har ställt sig på de kriminellas sida , snarare än brottsoffrens. Det tydliggörs genom de förmånliga straff som delas ut till kriminella, genom det svenska straffrabattsystemet. Det tydliggörs genom det återkommande talet om mer resurser till kriminella, socioekonomiska faktorer och fler fritidsgårdar. Och det tydliggörs genom att banditer får musikpriser och deltar i kändisgalor.

Samtidigt som skötsamma medborgare sviks av politiker och andra makthavare. Mikael hade, innan han mördades, larmat polisen om gängen som rörde sig och sålde droger i Skärholmen, att det inte kändes tryggt.

Svensk offentlighet behöver en perspektivförändring. Mördare och ligister är inte offer. De stjäl vårt rörelseutrymme och vår frihet samtidigt som hederliga medborgare utsätts för rädsla och ofrihet.

Men så länge gängmedlemmar hyllas och kriminella ses som offer kommer våldet att fortsätta.