De starka ledarna är svagare än vi tror

Ledare Artikeln publicerades
Shanghai. ”Inför könsdriften blev till och med kommunistpartiet i världens största diktatur impotent.”
Foto:Løvland, Marianne
Shanghai. ”Inför könsdriften blev till och med kommunistpartiet i världens största diktatur impotent.”

Året var 1974 och den avgående socialdemokratiske premiärministern Willy Brandt förutspådde att Västeuropa hade 20 till 30 år kvar av demokrati. Därefter skulle också våra länder sjunka ner i det omgivande havet av diktaturer – om det blev juntor eller politbyråer som tog över kunde kvitta.

Istället föll diktaturerna. Europas militärjuntor i Grekland, Portugal och Spanien redan några år senare, och de kommunistiska diktaturerna i Ryssland och Östeuropa omkring slutet av 1980-talet. Det auktoritära styret med sin militär och sina starka ledare hade framstått som starkare än de i praktiken var.

Parallellerna till vår tid är många. Västdemokratierna är återigen tyngda av långdragna krig och påföljande ekonomiska kriser, skuldsatta, stagnerande och härjade av terrordåd. Auktoritära styren synes på frammarsch. För elfte året i rad rapporterar tankesmedjan Freedom House 2017 om fler bakslag än framsteg för demokratin i världens länder.

Trendkänsliga vindflöjlar bland västvärldens intellektuella och politiker blickar allt oftare avundsjukt mot Kina och drömmer om det diktatoriska enpartistyrets potenta kraft.

    Så var finns svagheterna i detta system? En välkommen sådan uppmärksammas av Harvardsociologen Ya-Wen Lei. I den nyutkomna boken The contentious public sphere beskriver hon hur den kinesiska regimens ambitioner att modernisera landet haft som oavsedd konsekvens att skapa en svårbemästrad offentlig arena där folkliga opinioner kunnat skapas och få genomslag.

    När exempelvis kommunistpartiet 2008 beordrade att alla nya datorer skulle utrustas med mjukvara som hindrade användaren att titta på pornografi, blev reaktionen från nätanvändare så häftig att partiet blev tvunget att backa från förslaget.

    Inför könsdriften blev till och med kommunistpartiet i världens största diktatur impotent.

    Styret under Xi Jinping har de senaste åren inneburit hårdföra åtgärder mot framväxande bångstyrighet bland jurister, människorättsaktivister och andra på nätet. Li menar att åtgärderna må vara resoluta, men att de ifrågasätts och effekten är osäker. Utsatta människor går fortfarande att tysta, men inte en växande medelklass.

    I styrets sprickor kan människor växa. Förra året kom Hong Kongprofessorn Frank Dikötters bok The cultural revolution som beskriver det intressanta efterspelet till Kinas kulturrevolution. Efter Maos utrensningar och militärens mordiska svar utnyttjade människor i avlägsna städer och byar tomrummet till att göra avsteg från den planekonomi som skapat svält och ruiner.

    Staden Yan’an har en solid plats i den kommunistiska historiken, men ett propagandateam som anlände dit 1974 upptäckte en sofistikerad och välutbyggd svart marknad.

    Landet runt visade sig hela folkkommuner ha delat upp markplättar för privat bruk och svart handel. Denna spontana motståndsrörelse var för stor och för framgångsrik för att slås ner, så partiet kapitulerade och omfamnade några år senare marknadsekonomin. Än idag tror många att marknadsreformerna påbjöds uppifrån, när de i själva verket växte fram ur folkligt motstånd.

    Läxan är lika tydlig som den är hoppingivande: Överskatta aldrig diktaturens makt, underskatta aldrig folkets frihetslängtan.

    Fakta

    Mattias Svensson

    är fristående liberal skribent och bördig från Karlskrona

    Visa mer...