Dags att sansa debatten om public service
Under måndagen överlämnade public service- kommittén sitt betänkande till regeringen. Göran Hägglund hann inte mer än sätta betänkandet i kulturministerns händer innan kritiken stod som spön i backen. Inte minst för att det över huvud taget finns åsiktsskillnader i betänkandet - vilket är en märklig inställning. I en demokrati där allt kan diskuteras, måste man kunna andas om ett nytänkande kring public service (SVT, SR och UR) utan att det låter som att demokratins fall är nära förestående.
Göran Hägglund, som varit sammanhållande i arbetet, menade att åsiktsskillnaderna mellan majoriteten och de från oppositionen som reserverat sig, egentligen inte är så stora. Debatten sker dock i ett klimat av polarisering, vilket förstorar upp skillnaderna orimligt mycket. Majoritetens förslagna finansiering innebär i praktiken mer pengar under de kommande åtta åren (efter 2025) än vad en normal uppräkning om två procent om året skulle ha inneburit. Skillnaden i finansieringsförslag rör sig om tiondelars procent. Majoriteten vill också att public service ska tvingas att fundera mer över sitt förhållande till andra medier, exempelvis tidningskoncerner, och hur man ska undvika att tränga undan dem. Detta krav är helt rimligt på det lilla svenska marknadsområde där kommersiella medier, däribland dagstidningar, ska överleva parallellt med skattefinansierad media.
Det är läge att mana till mer lugn och sans. Man måste, som sagt, kunna diskutera förutsättningarna även för public service, och därtill även effektiviseringar. Det är ju processer som alla skattefinansierade verksamheter måste genomgå med jämna mellanrum. Fråga vilken region eller kommun som helst.
Det heter i uppdraget kring public service att det ska representera både spets och bredd, både de mer lättsamma programmen och de som inte har så många tittare. Hägglund fick frågan på presskonferensen, vilka effektiviseringar han ser framför sig. Med jämna mellanrum debatteras exakt var gränserna för uppdraget egentligen bör gå. Är det rimligt att public service står för program som Gifta vid första ögonkastet, eller för att ta ett äldre exempel: Sveriges fetaste hundar? Är det rimligt att SVT står för att producera Melodifestivalen? Eller skulle någon annan kanal kunna göra det, kanske till och med bättre?
Betänkandet föreslår därtill att det ska tillsättas en utredning om att SR, SVT och UR ska slås samman för att effektivisera verksamheten. För all del - en utredning är en utredning, inte ett beslut. Frågor måste kunna resas, debatt föras och beslut tas eller avfärdas. Samtidigt förs den här debatten mot en allt mörkare bakgrund, där legitimiteten i nyheter och information ständigt ifrågasätts. En sammanslagning, och även en sådan process, kastar upp alla förutsättningar för public service i luften. Det i sin tur skulle öppna för krafter som vore mer än villiga att utnyttja situationen.
Däri har oppositionen helt klart en poäng.
