Bygg rätt energiförsörjning
Det numera av tyska staten helägda Uniper och dess dotterbolag Barsebäck kraft ser kärnkraft som en möjlig del i den energipark som företaget vill bygga vid Barsebäcksverken i västra Skåne. Till SVT Agenda säger Åsa Carlson, vd för Barsebäck kraft, att flera former av koldioxidneutrala kraftslag ska rymmas i parken. Just kärnkraft kan vara en del i det, om långsiktiga förutsättningar ges – det vill säga att politikerna lyckas sluta breda överenskommelser i energifrågan.
Att nedläggningarna av reaktorer i södra Sverige var ett slöseri av sällan skådat slag är uppenbart för de flesta. Att bygga upp kärnkraftverk, ta de enorma investeringarna, utbilda människor för drift och underhåll, planera för kärnbränsleavfallet och sedan stänga när de stora kostnaderna är tagna – mycket sämre kan det inte bli. Man behöver inte ens vara kärnkraftsförespråkare för att inse det.
Det betyder inte att kärnkraftverk i Barsebäck är den rätta lösningen för kommande decennier. Det kan vara så att det för södra Sveriges del är rimligare att nya investeringar i kärnkraft läggs i småländska Oskarshamn och i halländska Ringhals. Precis som i Barsebäck har reaktorer där lagts ner i förtid, också efter att stora investeringar i reaktorerna nästan varit klara. Men fortfarande finns det i Ringhals och Oskarshamn reaktorer i drift och steget till att bygga nya är kortare om det finns samlad kompetens och andra förutsättningar på plats. När det redan finns kärnkraftsreaktorer är oftast stödet bland befolkningen dessutom stort för verksamheten.
I det förra kärnkraftsprogrammets barndom tillsatte Tage Erlanders regering 1955 en atomenergiutredning. Det var en självklarhet att det industrialiserade Sverige skulle vara en ledande nation även på det här området. Snart 70 år senare har det hänt enormt mycket på teknikutvecklingsområdet. Det gäller för kärnkraften där effektuttag och säkerhet ökat, där mindre reaktorer tagits fram och den fjärde generationens kärnkraft som minskar mängden kärnavfall drastiskt väntar på kommersialisering.
Men det gäller också annan teknik som för solceller och vindkraft samt för lagring och distribution av el. Det som synes omöjligt eller svårt i dag behöver inte vara det i närtid. Politiker måste självfallet lyssna på experter som kan dagens system, men också se framåt vad spetsteknologi och nya innovationer kan föra med sig. Även de nuvarande existerande företagen och deras modeller måste tillåtas att utmanas.
Ett faktiskt problem med dagens elförsörjning är att konsumenter är beroende av ett monopol, ett naturligt monopol brukar det kallas. Konsumenterna har ett teoretiskt val av vilket elhandelsbolag som fakturerar för strömmen man förbruka. Men tänk om en del av framtiden ligger i andra lokala lösningar för elförsörjningen, att det faktiskt finns ett verkligt val att får sin huvudsakliga hushållsström från lokal produktion och lagring? Omöjligt? Kanske. Men politiska beslut får i alla fall inte sätta käppar i hjulet för en sådan vision, det är fullt möjligt att industrins behov och hushållens behov skiljer sig åt. Då kan också elförsörjningen stå på flera ben.
