Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Det krävs för tyska stridsvagnar till Ukraina
Vi vet inte hur kriget går i östra Ukraina och om landet organiserar nya förband eller bara ersätter förluster. President Zelenskyj sade häromdagen att man höll stånd både i Bahmut och Soledar och därigenom vann tid. När han säger något offentligt sker det med ett syfte. Nu kanske för att förbereda folket på att man kan tvingas retirera i öster. Men det kan ha speglat en förtröstan på att den egna styrkan växer.
Den tyska utrikesministern Baerbock, på ett snabbt besök i Ukraina, utlovade fler pansarskyttefordon men gav inte klartecken till de efterfrågade stridsvagnarna, tyska Leopard 2. Det finns runt 2 000 av dem i Europa så vi skulle utan problem kunna ge Ukraina de 300 vagnar man vill ha. Samtidigt ”läckte” London att man avsåg att sända Challenger-stridsvagnar och Polen påstod att man skulle överlämna 10 till 14 Leopard 2, nog mest för att öka trycket på Tyskland. Formellt krävs ett tyskt exportmedgivande om andra länder vill sända tysktillverkade stridsvagnar.
De ryska bombningarna av det ukrainska elnätet och av mål inne i städerna har fått både USA och Tyskland att börja överföra kvalificerade luftvärnssystem som kräver lång utbildning. På de amerikanska Patriotsystemen kommer den att ske i USA.
Men USA och Tyskland har hittills inte försett Ukraina med ”offensiva” vapen och stridsvagnar räknas till dessa. När USA sände det långskjutande artillerisystemet HIRAM agerade man dock på gränsen mellan defensivt och offensivt.
Stormaktspolitikerna måste nu bestämma sig för hur kriget i Ukraina ska utvecklas. Ska man bara se till att Ukraina inte förlorar kriget? Då varar det länge med fortsatta ryska mobiliseringar och stora lidanden för befolkningen. Eller ska man försöka ge Ukraina kraften att bryta det låsta läget och nå framgångar som gör en seger eller en fredsförhandling möjlig?
Känslomässigt är svaret lätt, men har man ansvar för att Nato inte dras in i en direkt militär konflikt blir det mer komplicerat. 300 stridsvagnar kan tillföras snabbt men de kräver reservdelar, bärgningsresurser under strid och mobila reparationsenheter. Enbart stridsvagnar, som i Polens utspel, ger en liten och kortvarig effekt utan sådana resurser, som dock kan resa krav på att utländsk civil personal som behärskar dem kommer på plats för att bistå. Det kan föra Nato längre in i konflikten. Om inte måste ukrainsk underhållspersonal utbildas. Vill Nato och Tyskland verkligen ha möjligheten öppen att skicka stridsvagnar, får man hoppas att en sådan utbildning redan pågår.
Utan stridsvagnar ger de hundratals pansarfordon Ukraina nu får ingen ökad anfallskraft, men de stärker försvarsförmågan och minskar förlusterna av ukrainska soldater. Återstår att se om britter och polacker verkligen bryter ”stridsvagnsförbudet” eller tvingar fram en tysk öppning i frågan.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
