GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Bakom Reinfeldts ridåer

Fredrik Reinfeldt tror att fler invandrare per automatik räddar pensionerna. I det har han fel. Men den förre statsministern har ändå något att berätta.
Publicerad 14 april 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.
Statsrådspensionär och konsult.
Statsrådspensionär och konsult.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Det är tveksamt om den skrift ”Att arbeta till 75 – en bra början” som förre statsminister Fredrik Reinfeldt levererade till Delegationen för senior arbetskraft går att kalla för rapport. Delegationen har regeringens uppdrag att redovisa sätt att motverka åldersdiskriminering och ta tillvara på äldres erfarenhet i yrkeslivet.

Som tidigare statsminister fick Fredrik Reinfeldts rapport stort medieutrymme. Tyvärr är rapporten av ringa vetenskapligt värde, dess största förtjänst är att den ger en viss inblick i hur Fredrik Reinfeldt ser på världen. Tonen i skriften är ytligt fostrande, inte så lite påminner den om hur Gustav Fridolins verk brukar se ut. Reinfeldt gör jämförelser med hur gamla presidenter och diktatorer är (han kallar Kinas kommunistpartichef och maffialedare Xi Jinping för president), vilket har väldigt vag koppling till arbetsmarknaden för vanliga svenska medborgare. Reinfeldts ledande tes är att stor invandring behövs för att fler ska försörja pensionärerna. Om svenskarna vägrar att förstå det sambandet måste de inse att de måste arbeta långt mycket längre upp i åren än i dag. Det särskilt om de saknar statsrådspension.

Nu håller inte Reinfeldts tes för verkligheten. Enligt Pensionsmyndigheten har den svenska invandringen som dominerats av anhörig- och flyktinginvandring stor påverkan på pensionssystemet. Men inte genom att göra det starkare. I en rapport från 13 oktober 2017 konstaterar Pensionsmyndigheten att den stora invandringen från länder med generellt låg utbildningsnivå gör att kostnaderna för den del av pensionssystemet som finansieras direkt ur statsbudgeten – garantipensionen med tillägg – kommer att öka rejält: ”Utgifterna för grundskyddet inkl. skatteutgiften till dagens utrikesfödda från landsgrupperna 6 och 7 beräknas 2060 att uppgå till cirka 22 miljarder kronor, uttryckt i dagens lönenivå. Det motsvarar cirka 0,4 procent av bruttonationalprodukten (BNP). ” Landgrupperna 6 och 7 är länder utanför Europa med medel eller lågt HDI, Human Development index.

Med fler människor blir det inte bara fler möjliga i arbetskraften utan också fler in i pensionssystemet. Många av dem kommer att ha arbetat i så liten utsträckning att de måste försörjas med skattefinansiering, utanför inkomstpensionssystemet. Ska systemen fungera är det alltså av högsta vikt att de som redan har kommit till Sverige snabbt får rätt utbildning och kommer i arbete. Alldeles särskilt gäller det kvinnor och allra mest kvinnor från länderna utanför Europa med låg utbildningsgrad. Till ljuspunkten hör att Sverige är relativt bra på att få människor i de här grupperna i arbete, men tyvärr är ändå sysselsättningsgapet och inkomstskillnaderna stora. Här borde det ligga i allas intresse att ge integrationen möjlighet att lyckas, vilket försvåras om antalet tillkommande människor med dåliga förutsättningar blir fortsatt stort.

Den förra statsministern fick stor medieuppmärksamhet för sin rapport. Men i medieskuggan återfinns en rapport till Delegationen för senior arbetskraft, av högre vetenskaplig rang, Kan seniorer arbeta längre? Den är författad av Lisa Laun, doktor i nationalekonomi och forskare vid IFAU, och Mårten Palme, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Forskarduon redogör för att både män och kvinnor arbetar högre upp i åldrarna nu än för några decennier sedan. Men den ökade sysselsättningen bland män motsvarar inte den förbättrade hälsan, mätt som dödlighet. Bland kvinnor är sysselsättningen lägre, men har ökat nästan i takt med hälsan och den förlängda livslängden. Framför allt är det i åren fram till den hittillsvarande vanligaste pensionsåldern, 65, som en större andel fortsätter att jobba. Därefter är det bara var femte kvinna och var fjärde man som arbetar. Författarna menar att normer och attityder om pensionering vid 65 behöver förändras.

Budskap om senare pensionering är alltid svårt. Det är stor skillnad på att arbeta för att livet blir betydligt tråkigare utan det viktiga jobbet eller att arbeta för att vara tvungen att förbättra en skral pension. Det är också därför tolkningarna om budskapen att jobba längre blir så olika.

Den som lyssnar välvilligt på Fredrik Reinfeldt hör också att han inser att verkligheten ser väldigt olika ut mellan yrken och individer. Hans budskap är att människor måste få en chans att ta sig vidare till nya yrken mitt livet, när de fastnat i något de finner själsdödande eller kroppstungt. På det viset är den gamle statsministern utvecklingsoptimist. Samtidigt ger Reinfeldts skrift mer ledtrådar om varför han själv hoppade av så raskt hösten 2014 än om hur pensionerna för vanliga svenskar ska gå att leva på. Han var led på skiten och hade ändå sitt på det torra.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.