Är det pengarna som gör det?
En rad olika profiler har den senaste tiden bytt parti för att representera ett annat i EU-valet. Anna Maria Corazza Bildt, som var EU-parlamentariker för Moderaterna mellan 2009 och 2019, har nu gått över till Liberalerna. I dag är hon ett av toppnamnen till EU-parlamentet tillsammans med Karin Karlsbro. I SVT den 22 januari motiverade Corazza Bildt sitt partibyte med att “Jag har alltid varit liberal, och jag har inte bytt mina åsikter”. Men varför ska man då rösta på L om man lika gärna kan rösta M? Corazza Bildt konstaterar också att “det är inte så stor skillnad mellan Liberalerna och Moderaterna”.
På samma sätt har den borgerliga samhällsdebattören Alice Teodorescu Måwe gått från att vara huvudsekreterare för att ta fram Moderaterna idéprogram under 2019 till att i dag kandidera som toppnamn för Kristdemokraterna till EU-parlamentet.
Samtidigt har det tidigare kristdemokratiska toppnamnet till EU-parlamentet Sara Skyttedal tvingats bort, efter att hon enligt en intervju i SVT:s 30 minuter fört samtal med Sverigedemokraterna. Men det har även tidigare stormat en del kring Skyttedal. Hon har exempelvis tidigare gjort ett utspel där hon berättade att hon använt cannabis och är för en legalisering och avkriminalisering av eget bruk.
Men partihoppen säger något om hur liten skillnad det uppfattas vara mellan Tidöpartierna – på gott och ont. Generellt sett är det givetvis inget konstigt att människor byter både parti eller åsikt. Snarare är det ett sunt tecken att kunna omvärdera sina ståndpunkter om verkligheten ändrar sig. Men något som partibytena till EU-parlamentet sätter fingret på är frågan varför man egentligen ska rösta på KD eller L över huvud taget. Skillnaden mellan övriga Tidöpartier och SD är givetvis den största i och med att SD tidigare har varit EU-motståndare, även om de slopat det kravet i dag. Men vad är egentligen de avgörande skillnaderna rent sakpolitiskt mellan partierna när politiker själva kryssar mellan dem? Varför ska man som väljare rösta L i stället för M? Varför rösta M om man kan rösta KD? Och varför rösta KD om man kan rösta SD?
”Något positivt man dock kan konstatera i utnämningarna till EU-parlamentet är att det väcker folks uppmärksamhet.”
Schablonbeloppet för en EU-parlamentariker är 56 000 kronor i månaden (4 950 euro). Utöver det får de även ett dagtraktamente på nästan 4 000 kronor (350 euro) om dagen för att täcka måltider och boende. Dessutom betalar EU-parlamentet för alla resor med flyg, bil eller tåg. I runda slängar kan en EU-parlamentariker håva in runt 130 000 kronor i månaden exklusive resekostnader. Ersättningarna i EU är alltså inga småsummor. Man kan fråga sig om det är det som gör just arbetet i EU-parlament så attraktivt, att det är värt att hänga kvar där till varje pris?
Något positivt man dock kan konstatera kring dramat och de kända namnen i utnämningarna till EU-parlamentet är att det väcker folks uppmärksamhet. Antalet människor som röstar i EU-valet är lågt jämfört med riksdagsvalet. EU upplevs ofta som byråkratiskt och snårigt och det är svårt att få en överblick över vad som egentligen görs i Strasbourg och Bryssel. I det senaste valet 2019 röstade drygt 55 procent av alla svenskar. Tidigare har valdeltagande ofta legat under 50 procent. Det ger knappt en representativ bild av vad svenska folket faktiskt tycker. Och EU-valet är viktigt. Beroende på vem som väljs kan personen i fråga antingen åstadkomma eller ställa till mycket.
Men både L och KD måste bli bättre på att tydliggöra för svenska folket vad de representerar. Varför inte bara rösta på M?
