Anders Gustafsson: Äntligen någon som säger sanningen om matpriserna
Är maten dyrare än vad den borde vara?
Media och en förtvivlad allmänhet letar med ljus och lykta efter syndabockar.
Bönderna månne? Nä, det tror nog ingen.
När sökarljuset når lite längre upp i näringskedjan blir det hetare. De där Ica-handlarna vet man ju enligt kvällstidningarnas listor tjänar mest i sin kommun. De skor sig nog på matkrisen!
Att marginalerna inom dagligvaruhandeln är små talas det dock tyst om i rubrikerna. I en granskning av hela Coop som Dagligvarunytt presenterade i maj förra året framkom att av de 28 butiksdrivande företagen inom Coop fick nöja sig med 1,5 procent i sammanlagd rörelsemarginal.
Lustigt nog har sökarljuset letat sig ända upp till de som har den verkliga makten, alltså våra egna företrädare, politikerna.
”Hur mycket vinst plockar staten ut på mjölken eller fläskkotletten på dess resa från jord till bord?”Anders Gustafsson
Centerpartisten Helena Lindahl talar dock klarspråk – som vanligt. Hur mycket vinst plockar staten ut på mjölken eller fläskkotletten på dess resa från jord till bord?
Drivmedlen som bonden behöver tar staten en vinst på. Att ha anställda vill staten ha vinst på. Elen som behövs för att driva mjölkrobotar eller värmelampor vill staten ha vinst på. Och när handlaren sedan säljer maten till konsument vill ha staten också ha vinst.
Namnen på de vinster staten gör på maten är många. Det råder ingen brist på fantasi och uppfinningsrikedom här. Energiskatt. Koldioxidskatt. Allmän löneavgift. Mervärdesskatt. Och statens vinstmarginal är ju 100 procent – något helt främmande för både bonden och handlaren.
Och som om inte det vore nog finns många regler som kräver kontrollanter som innebär kostnader. Vem betalar? I slutändan konsumenten. Med vad? Jo, med pengar – som också de har skattats i flera led innan pinkoden trycks in i kassan på Ica eller Coop.
”Den svenska maten är dyr för att vi politiker tar hutlöst betalt för maten i alla led från jord till bord. Det ansvaret faller inte på bonden, korvfabriken eller ens handlaren”, skriver Helena Lindahl. Så sant.
Och vidare ”vill man ha billigare mat – vilket man rimligen vill – så bör man titta på den stora kostnadsmassan och för en svenskproducerad vara ligger den långt tidigare i värdekedjan och det är politiken som över många decennier jobbat för att svälla kostnaden på att producera livsmedel. Det är en förbannad sorg och tragedi att vi har den här situationen.”
Politikerna ojar sig över att maten är så dyr. Manar den ensamstående mamman att köpa på extrapris. Finansminister Svantesson (M) kallar till sig butikskedjorna för uppsträckning och kafferep. Men vad gör politikerna konkret? Det är ju de som har makten att sänka priserna – som Helena Lindahl påpekar.
