Jag vill höja läsarpulsen
Det var helt fantastiskt. Jag kom till ett län som bara några år tidigare hade varit helt under isen. Nu var det millennieskifte, champagnen rann, klackarna i taket, Blekinge var centrum i världen.
Sedan hamnade jag i Kalmar några år på Barometern. Karlskrona sågs som det stora föredömet och Kalmar släpade efter. Varslen stod som spön i backen. Sedan kom Ikea, då förvandlades det mesta.
Nu har jag fått den stora förmånen att arbeta på en liberal tidning, i ett län där Socialdemokratin alltid har varit mycket mäktig. Det där har alltid sporrat mig. Socialdemokraterna för mig har alltid präglats av en viss stelbenthet och oförståelse inför att saker kan gå i cykler, som i Kalmar- Karlskronaexemplet.
Blekinge är på det viset en utmaning. Hur kul är det att verka i ett län där de flesta håller med om vad man säger? Det blir ju lite som att slå in öppna dörrar - det är ingen utmaning alls.
En ledarsidas uppgift är att höja läsarpulsen på morgnarna - inte att få folk att somna. En ledarsida som är totalt likgiltig är inte en bra ledarsida. Men en ledarsida som vågar sticka ut och profilera sig, något man vill läsa först på morgonen, det är något jag vill sträva efter.
Sen, snälla blekingar, tror jag att ni har förstått att jag är olidligt trött på all självspäkning här i länet. Att vi är så dåliga, att vi inte kan något, att allt här under isen.
Ja, vi har problem, det kan ingen vettig människa förneka. Men, som jag har skrivit några gånger nu, så kan det inte vara vår överskuggande bild av oss själva. För det riskerar därmed också att bli - och är det väl också - den överskuggande bilden av länet. Det är ingen bra marknadsföring, om man ska tala i de termerna.
Mitt uppdrag som politisk chefredaktör (och min kollegas) på BLT är att driva liberal opinion. Jag ser det som att Blekinge är ett tacksamt län att verka i på det viset. Här finns det många utmaningar att ta sig an.
Det är väl så man bör se på saken?
