Vahid Qazi ger ut modern brevroman

Vahid Qazi är en ovanlig Karlskronabo: författare och journalist som kommer från Azerbajdzjan, har bott i USA och sedan flera år nu bor i örlogsstaden med sin familj. Han är en uppenbart intellektuell person, sedan länge förespråkare för mänskliga rättigheter. De som tänker som han har inte alltid haft det lätt i det postsovjetiska Kaukasus.

Hans böcker är översatta till ryska, engelska, ukrainska, lettiska, polska, turkiska och svenska. Det är både skönlitteratur och fakta, bland annat en bok om Kuba som han har besökt.

På sin blogg skriver han: “Trots att jag är medlem i azerbajdzjanska och svenska författarförbundet ser jag mig inte som en författare, snarare som en person som emellanåt skriver om tankar och känslor som det är svårt att inte skriva om”.

Jag har träffat Vahid Qazi flera gånger under de år han har bott i Karlskrona. Han är alltid lika vänlig och försynt. Han beklagar att vi har svårt att kommunicera: jag kan inte azerbajdzjanska och han har drabbats av ett språkproblem som kanske orsakas av de många uppbrotten och flyttarna. Både engelska och svenska går lite knackigt.

Som utbildade journalister är vi båda ordens män, men också ordens fångar. När vi inte kan kommunicera fritt och exakt på ett gemensamt språk, får vi sänka oss till en lägre nivå i tankeutbytet.

Därför blir det desto mera häpnadsväckande att läsa den bok som nu har kommit ut, ”Hyresgäster”. Den är till det yttre en kärlekshistoria, men också en slags deckare och en filosofisk betraktelse över vår tids elektroniska kommunikation.

Den är också en modern variant av 1800-talets brevromaner, berättelser som består av en radda brev. Här är det förstås chatt och e-post som huvudpersonerna använder. Denna elektroniska konversation upptäcks av en journalist som sedan återger den för oss läsare.

Vahid Qazi fick idén när han befann sig i Washington för fem år sedan, men han har fortsatt att skriva på boken sedan han kom till Sverige strax därefter.

Titeln ”Hyresgäster” syftar på den brist på verklig hemkänsla som många människor känner i dag.

Vahid Qazi beskriver insiktsfullt hur det går till när en man och en kvinna, helt okända för varandra, får kontakt via nätet och hur deras relation växer.

Själv är han också övertygad om att människor behöver varandra och att var och en kan få hjälp av en samtalspartner även att förstå sina egna tankar.

Samtidigt som berättelsen utvecklar sig, får man också en bild av hur livet de senaste decennierna har tett sig för välutbildade personer i det som en gång var Sovjetunionen.

Det blir också folkbildning, eftersom en del begrepp och företeelser förklaras i bokens fotnoter.

Azerbajdzjanska böcker översatta till svenska är ovanliga. Kanske är ”Hyresgäster” den tredje någonsin. Den är översatt av Saadat Karimi som är docent vid Umeå universitet. Hon har översatt från originalspråket, det var hennes första översättning av en hel bok.

När ”Hyresgäster” publicerades på azerbajdzjanska fick berättelsen stort gensvar. En del läsare blev provocerade, andra var positiva.

Även om vi i Sverige inte har visat något större intresse för Azerbajdzjan är svensk litteratur välkänd där. Vahid Qazi nämner Astrid Lindgren, Per Lagerkvist, Selma Lagerlöf och Stieg Larsson som några exempel på det.

I familjen Qazi finns en dotter som spelar klassiskt piano och en son som spelar violin. När de nu ska ta sig vidare i livet med högre studier kommer Vahid och hans fru att flytta med, så att familjen är samlad även i fortsättningen. I juni detta år förlorar Karlskrona därmed en författare.