Stark inledning – men det är svårt att få grepp om Gunilla Bergstrands rättspsyksroman
De orättfärdiga
Författare: Gunilla Bergstrand
Förlag: Piratförlaget
Upptakten är stark. Från första början är Ebba Grönwall gaslightad. Hon blir sparkad från jobbet, utslängd från sin lägenhet och blockerad från sina bankkonton. Fast någon har redan sökt ett sommarjobb i Dalarna åt henne. Hon själv, påstår hennes chef. Hon hamnar på en tobaksodling nära rättspsyk i Säter där hennes tvillingsyster vårdas. Systern har försökt döda en kirurg, attackerat Ebba och beskyllt en grupp män för ett övergrepp mot henne. Nu vägrar hon träffa Ebba, men mystiska meddelanden når ändå fram via målningar och morse.
”I ”De orättfärdiga” finns en rad luckor som bromsar upp. Det är framför allt svårt att få grepp om Ebba.”
Måste en berättelse vara realistisk för att övertyga? Knappast, Dan Brown och Agatha Christie kan smäcka ihop vad som helst och skapa fartfylld spänning. Men i ”De orättfärdiga” finns en rad luckor som bromsar upp. Det är framför allt svårt att få grepp om Ebba. Hon delar stuga i veckor med en man, men fattar inte att han jobbar på Säter. Varför reagerar hon inte mer på alla mord? Och om det finns en mordlysten orden med män i svarta kåpor – vad är det då den försöker dölja? Och så vidare.
Om tanken är att skildra en förvirrad, dimmig människa funkar det ganska bra. Ebba går på medicin och tycker själv att hjärnan är sabbad, tiden känns som ett hål hon hoppar ut och in i. Det blir lite av Alice i spegellandet för vuxna.
Gunilla Bergstrand bor i Säter och driver en tobaksodling. Hon har tidigare gett ut spänningsserien Morden i Dalarna på eget förlag. ”De orättfärdiga” inleder en ny serie, om Ebba Grönwall.
