Pascalidous mammor hyllas på scenen

Riksteaterns uppsättning – ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm – är dokumentärteater baserad på Alexandra Pascalidous reportagebok från 2018. Under pressvisningen i Hallunda satt några av de mammor som Pascalidou hade intervjuat med i publiken.

– Det var så omtumlande att uppleva stora starka män och stora starka kvinnor som bara satt och grät och skrattade synkroniserat, samtidigt. Det var inte minst ett kvitto på att det här är fruktansvärt viktigt, säger Pascalidou och berättar att även skådespelarna har gråtit sig igenom veckor av repetitioner.

TT: Vilken är den värsta fördomen som du vill klä av?

– Det finns så många, en av fördomarna är att alla som mördas är kriminella, en annan att de är med i gäng. Det är inte sant, alla är inte kriminella. Sedan finns det en fördom om att de här mammorna inte bryr sig, inget kunde vara mindre sant. Mammorna har verkligen kämpat för sina barn, de har gjort de bästa utifrån de förutsättningar som de har haft.

Samtidigt som kritiker redan hyllat föreställningen har Alexandra Pascalidou fått kritik för ett annat projekt. Förra veckan rapporterade hon i Expressen om en 13-årig flicka som varit försvunnen i nio månader men nu kommit tillbaka till sin familj. Publiceringen väckte stark kritik eftersom rapporteringen inledningsvis skedde med den minderåriga flickans namn och bild.

– Det där är fullkomligt Expressens ansvar. Jag åkte dit och sedan skulle jag skriva artikeln i bilen efteråt. Som frilansjournalist har man ingen kontroll över det som publiceras.

Sin egen publicering av namn och bilder på Instagram motiverar hon med farhågor för att ingen annars skulle tro på historien. Flickan och hennes familj tillhör en kategori som "konstant misstros" enligt Pascalidou.

– Jag kan inte begripa hur en tonåring i Sverige kan försvinna utan att någon bryr sig, utan att hon blir efterlyst av myndigheterna direkt, det var min ingång i det här. Jag har gjort samma sak i 26 år, jag har försökt ge de drabbade en egen röst, göra dem till subjekt i sina egna historier. Jag kommer alltid att hitta sätt att berätta de här historierna.

Under pandemin fick Alexandra Pascalidou en stor del av sina frilansuppdrag inställda och började därför studera drama, text och teater på Södertörns högskola. Hon har också varit med och skrivit manus till teaterföreställningen som under hösten turnerar i Riksteaterns regi. Alexandra Pascalidou följer med till ett tiotal platser och leder publiksamtal efteråt.

– Föreställningen är ett eget verk. Jag har adderat delar och dialoger som jag inte fick plats med i boken. Som till exempel när jag satt och googlade på mammor – "förortsmamman", "flyktingmammor" – och knappt hittade någonting. Det jag hittade var "Mamma Mia the party" och Mamma Mu och kråkan.

TT: Det låter som att du kommer att jobba mer med dramatik?

– Jag älskar det här. Människoödena har under tusentals år med viss variation varit desamma. Vi försöker alla förstå människan och mänskligheten i oss själva. Sedan blir det här konstverket något i varje människa som det landar hos.