Nobelpriset: "I år blir det en lex Wästberg"
Sällan har ett Nobelpris i litteratur väckt så mycket vrede som när Peter Handke tilldelades priset 2019. Kan Svenska Akademien göra ett lika kontroversiellt val i år, finns det ens någon trolig kandidat med samma skandalvärde?
– På rak arm kan man naturligtvis tänka sig en Förintelseförnekare, men det är vad som skulle krävas om man ska komma upp på samma nivå av dåligt omdöme, säger Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter.
Lisa Irenius, kulturchef på Svenska Dagbladet, och Ida Ölmedal, kulturchef på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, menar att den metoo-anklagade poeten Ko Un är årets enda troliga skandalkandidat.
– När man gav priset till Handke ville Akademien visa att man har en syn på litteraturen som ren, att den står över allt annat. Så det finns ingen som är omöjlig av personliga skäl, säger Ida Ölmedal.
Lisa Irenius påpekar att det aldrig kommer att finnas en pristagare som går hem hos alla. Någon som är populär i Sverige kan väcka ont blod i andra länder.
"Ibland gör vi som ni säger"
I år tror Björn Wiman att det blir vad han kallar en "lex Wästberg".
– Jag var på plats i Börshuset när Svetlana Aleksijevitj fick priset och pratade då med Per Wästberg som sade "ibland gör vi som ni säger". I år blir det en "lex Wästberg", priset kommer att gå till en kvinnlig, utomeuropeisk författare som ingen kan ifrågasätta varken på litterära eller ideologiska grunder.
Han tror att den kanadensiska poeten Anne Carson eller Jamaica Kincaid, amerikansk författare uppväxt på Antigua, får priset, men menar att den externa Nobelkommitténs sammansättning talar för Carson.
– Kvar finns tre yngre kritiker, varav samtliga försvarade Handke, och en av dem (Rebecka Kärde, reds anmärkning) har hjälpt till att översätta Carson till svenska. Jag ser helst att Kincaid får det. Carson är en cerebral författare, medan Kincaid är kött och blod och litteratur i total förening.
Även Lisa Irenius och Ida Ölmedal nämner Carson och Kincaid.
– Jag hoppas på Kincaid. Hon har en gedigen och sammanhållen gärning bakom sig – och hon är fortfarande produktiv. Hon är ingen pensionär, det är alltid kul, säger Ida Ölmedal.
Ställ in festen för gott
I år blir det ingen Nobelfest på grund av coronapandemin och inga gästande pristagare, men Lisa Irenius tror inte att det betyder så mycket för priset.
– Det är tillkännagivandet som är nyheten, det andra är mer en påminnelse. Sedan kan det förstås vara tråkigt för pristagaren.
Ida Ölmedal föreslår att man ställer in festen för gott.
– Att ha en glammig gala understryker att man firar hela personen, och inte bara personens litterära gärningar. Det är då man får debatter i stil med förra årets.
Björn Wiman tror att den inställda festen skadar Akademien och priset.
– Glansen kring priset bygger mycket på den unika situation som uppstår i Stockholm. Man tar emot priset ur kungens hand i ett fullsatt Konserthus. En gång varje år jämställs litteraturen med prestigefyllda vetenskaper, det är en fin tanke av Alfred Nobel, när den funkar. Det är inte samma strålglans på Zoom.
För pristagaren tror han däremot att det kan vara något positivt.
– Man slipper kröningen, det är ju långt ifrån alla som blir författare för att mingla i rampljuset.
"Bättre utan pompa och ståt"
Just nu spekuleras det också kring vilka som ska fylla Akademiens två tomma stolar. John Swedenmark, översättare och essäist, är en person vars namn har nämnts. Han välkomnar att det i år blir en annorlunda prisutdelning.
– Harold Pinter var sjuk och kunde inte komma. Han höll sin föreläsning på video, det var modernt på den tiden. Den blev en klassiker just därför, och så var den ju fantastisk bra. Inramningen, det där med kungen och Börssalen och Gustav III som står och blänger när de ska föreläsa, det gör pristagarna nedtyngda. Det blir nog bättre utan all pompa och ståt.
John Swedenmark anser att priset ska gå till en person som har förändrat litteraturen, och en nu levande sådan menar han är Anne Carson.
– Men jag hoppas också på Ngũgĩ wa Thiong'o. Han för en kamp som jag själv ägnar mig åt, den att föra tillbaka litteraturen till jordmånen för allt skrivande, nämligen det muntliga berättandet.
Enkät: Vem får Nobelpriset?
Sara Abdollahi, litteraturkritiker och essäist:
Den kroatiska författaren och essäisten Dubravka Ugresić, numera bosatt i Amsterdam. För hennes förmåga att sömlöst röra sig mellan såväl Europas städer som skrivgenrer. Mellan egna minnen, essäistiska reflektioner, och skönlitteratur. Hon är pessimistisk, supervass, och gräver i sorgen, samtidigt som hon är rolig. Bejakar världen och människorna med förundran – med en öm blick, ett lurigt leende, en rynka i pannan.
Henrik Sahl Johansson, litteraturkritiker:
Om jag på något vis kunnat välja hade jag föredragit en författare som kroatiska Dubravka Ugresić, dels för att det vore roligt om valet föll på en essäist, dels för att hennes böcker äger en sådan allmängiltig styrka. Ingen nu levande författare har som hon lyckats fånga rörelsen mellan minne, historia och litteratur, anser jag, och ingen har med samma precision beskrivit den kollektiva glömskans mekanismer. Det vore att fira en mycket intelligent och tankfull syn på tillvaron.
Ulrika Knutson, journalist, kritiker och författare:
Poeten Anne Carson ligger bra till. En spränglärd och originell antiksvärmare, briljant essäist. Men jag gråter inte heller om Jamaica Kincaid får pris. Kanske dags att snegla på Norge. Den fantastiske novellisten Kjell Askildsen eller Dag Solstad? Solstad är rolig. Men gubbarna får nog maka på sig i år.
Leif Zern, kritiker och författare:
Anne Carson. De flesta författare har ett ämne – hos Carson är det orden och litteraturen själv som bryter sig in hos läsaren med dikter och pastischer, essäer och översättningar av det antika grekiska dramat. En befriande kör av tankar och känslor.
